Det var för åtta år sedan, efter att Tove och Mats Lönne hade fått sitt andra barn, som de fick idén. Hon arbetade som projektledare. Han var civilekonom med bakgrund på Proviva, företaget som säljer söta fruktdrycker med mjölksyrabakterier.
Framför barnmatshyllan i snabbköpet slog det dem: Varför fanns det knappt något annat att välja på än konserver och pulverlösningar?
– Vi vuxna äter ju inte pulver- och burkmat längre, säger Mats Lönne. Det verkade så konstigt att barnmaten fortfarande såg ut så.
Den svenska barnmatsindustrin föddes i början av 1920-talet, när näringsfysiologen Ninni Kronberg skilde sig från maltmiljonären Erik Kronberg och tog jobb på ett mejeri i Skåne. Där upptäckte hon att hon genom att torka mjölken och behandla den på ett särskilt sätt fick fram en produkt med extremt lång hållbarhet. 1939 köpte industrimannen Axel Wenner-Gren patentet och lät bygga en pulvermjölksfabrik utanför Norrköping. För att accentuera det överlägsna bästföredatumet döptes företaget till Semper – latin för »alltid«.
Snart specialiserade man sig på välling och modersmjölksersättning. Och efter att konkurrenten Findus börjat experimentera med färdigrätter på burk inledde Semper på 50-talet ett samarbete med konservföretaget Felix. Med hjälp av en autoklav, en kraftfull tryckkokare som kan sterilisera maten och ge den flera års hållbarhet, fylldes barnmatshyllorna under 60-talet med pureade burkar. Försäljningsargumenten låg i tiden: färdigmaten var snabb, enkel – och säker: alla bakterier hade dödats av autoklaven, och man hade tillsatt samtliga rekommenderade vitaminer och fettmängder. Dessutom var råvarukraven på industritillverkad barnmat höga. De jordgubbar som såldes i handeln kunde exempelvis innehålla betydligt högre halter av bekämpningsmedel än de som tilläts bli barnmat.
Under de kommande åren följde rätterna i burkarna tidens strömningar. Semper köptes så småningom upp av en schweizisk livsmedelskoncern och fick konkurrens av Nestlé, som tidigare köpt upp konkurrenten Findus.
Så när Mats och Tove Lönne stod i butikens barnmatsavdelning möttes de av andra måltidsnamn och logotyper än deras föräldrar gjort, men produkterna var i grunden desamma: torrmjölkspulver och autoklaverade burkar.
För Mats, som i yrket intresserat sig för bakterier i tarmfloran och deras eventuella hälsoeffekter, lockade det inte att föda upp barn på steriliserade puréer.
– Jag förstod att den maten var rationell om man ville ha effektiv produktion, lång hållbarhet och en steril och säker produkt. Men är det naturligt, rent av bra, för barn att äta steril mat?
Han har ett eget svar på frågan.
– Man kan härleda allergier och sjukdomar till bristande tarmflora. Från födseln möter vi en mängd bakterier som hjälper oss att bygga upp vår tarmflora och vårt immunförsvar. Det första levnadsåret är särskilt viktigt för tarmflorans utveckling, och påverkar oss resten av livet. Flera sjukdomar, som alzheimer och ADHD, är relaterade till obalans i tarmfloran. Bakterierna är viktiga!
Dessutom ogillade Mats överhuvudtaget tanken på att ge sina barn mat som var så hårt behandlad med tryck och värme.
– Övervärmningen förändrar strukturen och ger höga blodsockersvar och insulinsvar när man äter. Det är rimligtvis inte hälsosamt. Tänk om vi själva skulle äta bara burkmat. Vi skulle bli sjuka.
Mats Lönne började kartlägga barnmat runtom i världen och intervjuade småbarnsföräldrar på stan. Det gav honom två viktiga insikter och en idé: Barnmatshyllorna över hela världen såg i princip likadana ut, och svenska föräldrar tycktes hysa en misstänksamhet mot den långa hållbarheten på matburkarna. Tänk om tiden var mogen för färsk barnmat?
Tillsammans med gamla branschkollegor – bland dem näringsprofessorn Rickard Öste och Skånemejeriers tidigare VD Rolf Bjerndell – började Mats och Tove producera färsk, ekologisk havrevälling. Företaget döptes efter sonen Otto. Man tryckte upp affischer med texten »det bästa för de minsta« och i annonser frågade man retoriskt: »Är det rimligt att barnmaten är äldre än barnet?« Förpackningarna slog fast att vällingen var fri från tillsatser och konserveringsmedel. Den som gick in på Ottos hemsida kunde även läsa att vällingen saknade akrylamid och var »ett hälsosamt alternativ« till »industripulver och konserver«.
Ryktet spred sig, och sedan kändisar som Blondinbella, Laila Bagge och Charlotte Perrelli haussat vällingen i sociala medier växte efterfrågan från butikerna.
Ett år efter att den första vällingen körts ut från Falköpings mejeri fick Mats Lönne ett brev från Sempers VD Witte van Cappellen: »Ni påstår en mängd saker som vi tycker är direkt vilseledande för konsumenterna.« Han menade att Otto, genom sina påståenden om att vällingen var färsk, allmänt hälsosam och fri från såväl akrylamid som konserveringsmedel, insinuerade att Sempers produkter var raka motsatsen. »Skriv gärna tillbaka till oss och meddela vilka förändringar ni kommer att göra.«
Mats och Tove rådgjorde med styrelsen och beslöt att ta bort påståendena om akrylamid och hälsosamhet. De tryckte dessutom upp nya förpackningar med en asterisk som tydliggjorde att ingen barnmat får innehålla konserveringsmedel. Men att sluta kalla sin välling för färsk?
– Aldrig. Den består av havrebas och pinfärsk gräddmjölk med kort hållbarhet, som blir sur om den inte kylförvaras. Den är ju färsk!
Några månader senare anmälde Semper Otto till Miljö- och stadsbyggnadskontoret i Lidingö stad, där företaget är registrerat.
Efter en utredning bedömde nämnden att uttrycket »färsk välling« var korrekt – och jämförde med färsk pasta som kräver kylförvaring och benämns färsk även om durumvetemjölet (liksom havrebasen i vällingen) i sig inte är det. Mats och Tove trodde att saken var utagerad, men Semper överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Stockholm. När även den gick på Ottos linje överklagade Semper till förvaltningsrätten. Återigen avvisades Sempers klagan. Domen vann laga kraft, och kunde alltså inte längre överklagas: vällingen var att betrakta som färsk.
Paret Lönne hann dock inte pusta ut innan de fick nya brev från en advokatbyrå som på Sempers uppdrag hotade med rättsliga åtgärder. Otto ombads ändra affischtexten »det bästa för de minsta« och stryka påståendet »fri från tillsatser och utan konserveringsmedel« från förpackningarna.
– De hävdade att vår information var vilseledande, säger Mats Lönne. Vi ville vara transparenta eftersom många föräldrar frågar om den långa hållbarheten på barnmat. Själva skriver de »grädde« på sin pulvervälling fast det borde stå »torkat separerat mjölkfett«. Om jag hade haft deras resurser skulle jag driva den frågan.
Han fortsätter:
– De vet att de här processerna stjäl mycket tid och pengar från oss, som bara är två personer. Jag ser deras metoder som ett sätt att ta död på oss för att slippa tala om vad autoklavering innebär och att deras mat tillverkas i södra Spanien.
Man kan invända mot flera av de påståenden Lönne gör om sin egen och konkurrenternas barnmat.
Det är exempelvis otillåtet att utan belägg påstå att ett livsmedel är hälsosamt. Enligt marknadsföringslagen får man inte heller betona att ett livsmedel är »fritt från« något ämne som alla motsvarande produkter också saknar. Eftersom ingen barnmat får innehålla konserveringsmedel är det därför förbjudet att framhålla bristen på detta.
På dessa punkter har Otto också backat. Man har dragit tillbaka förpackningar, tryckt nya etiketter och ändrat affischer. Kostsamma historier för ett litet företag.
Att deklarera att en välling är fri från tillsatser är däremot en juridisk gråzon. Dels råder det oenighet om vissa ämnen ska klassas som tillsatser eller ingredienser. Dels finns det förvisso barnmat som innehåller tillsatser, men nästan inga vällingar gör det.
Påståendet att den autoklaverade barnmaten innehåller för få levande bakterier och har för högt glykemiskt index, då?
Jo, det är belagt att för få olika sorters bakterier i tarmfloran ökar risken för att utveckla atopiska eksem, och man vet att en förstörd tarmflora till följd av exempelvis antibiotikabehandling kan kopplas till vissa sjukdomar. Det stämmer också att det glykemiska indexet ökar ju mer processad en råvara är. Men slutsatsen att barn som bara äter autoklaverad mat skulle få en dålig tarmflora, den avfärdas av de forskare Filter talar med.
– Om du enbart skulle äta autoklaverad mat och leva i en helt steril miljö, så ja, då skulle din tarmflora påverkas negativt. Men så lever ingen. Det finns bakterier i luften, på kastrullen, på tallriken, säger Caroline Linninge, docent i nutrition och doktor i livsmedelshygien vid Lunds tekniska högskola.
– Även mat utan levande bakterier innehåller näringsämnen, vitaminer och mineraler. Dessutom kan maten innehålla rester från avdödade bakterier som kan stimulera immunförsvaret. När du kokar vanlig mat dödar du ju också alla levande bakterier.
Hon fortsätter:
– Däremot tror jag att det är bra för hälsan att få i sig levande bakterier, gärna mjölksyrabakterier som tidigare användes för konservering. Jag har själv en ettåring som jag gärna ger hemlagat, men som även får burkmat.
Ändå tycks det märkligt att Semper fortsätter att processa mot en mindre konkurrent även sedan deras synpunkter underkänts av den ansvariga nämnden. Kan det ligga något i Lönnes teori om att barnmatsutbudet är så likriktat för att de som erbjuder alternativ hindras?
Jag ringer runt till andra producenter som försökt slå sig in bredvid Nestlé och Semper på barnmatshyllorna. Flera delar Lönnes uppfattning.
– Det här är praxis hos Semper, man går på allt man kan oavsett om man har grund för det eller inte, säger en person som inte vågar gå i offentlig polemik med Semper och som därför önskar vara anonym.
– Det är systematiskt i allra högsta grad. För oss som är så små är det oerhört kostsamt. Jag har förstått att det här är en kostnad vi måste räkna med.
Vad säger Semper själva? Driver man systematiska processer mot andra företag för att hämma konkurrensen?
– Det får stå för dem som påstår det, säger Catharina Tennefors, forsknings- och kvalitetschefen som skött flera av processerna mot andra barnmatsproducenter.
– Otto uttrycker sig gärna så att det låter som om allt annat än det de gör är dåligt, på gränsen till skadligt. Vi välkomnar alla aktörer, men vill att alla ska följa lagen. Vi har funnit att de inte gör det, och då har vi talat om det.
Varför drev ni processen för att hindra dem från att kalla sin välling färsk?
– Småbarnsföräldrar är en känslig grupp. När Otto skrev »färsk« reagerade vi. Vällingen innehåller ju en havredel. Den är processad och värmebehandlad. Det är till och med enzymer i som bryter ner havren och bilder sockerarter. Att bortse från den processade havren, som är det karaktäristiska för välling, och kalla den färsk tycker vi är vilseledande.
Saken prövades i tre instanser som gav Otto rätt. Varför fortsatte ni att driva ärendet efter den första utredningen?
– Vi tyckte inte att de resonerade rätt. En hälsovårdsförvaltning som jämförde välling med färsk pasta? I det stora hela handlar det om trovärdighet gentemot småbarnsföräldrar.
Om ni vill att alla ska följa reglerna, varför accepterade ni då inte bara domen om att vällingen är färsk?
– Så kan man tycka. Det är klart vi accepterar, men vi tycker fortfarande att beslutet är märkligt. Och att jämförelsen inte är relevant.
Några dagar efter att jag intervjuat Mats Lönne ringer han igen och berättar att han fått ett nytt mejl från Sempers advokater. Nu rör det påståendet att vällingen saknar tillsatser.