När de flesta hade gått hem från jobbet onsdagen den 23 september publicerade Försvarsmakten ett meddelande om fjolårets uppmärksammade ubåtsjakt. Budskapet skickades även till landets nyhetsmedier, och eftersom jag själv är så fascinerad av ämnet kastade jag mig genast över det. Nu hade militären grubblat färdigt: »Försvarsmaktens slutliga analys visar att det liksom i höstas är ställt utom allt rimligt tvivel att svenskt inre vatten kränktes i Stockholms skärgård i oktober 2014.«
Så långt inga överraskningar, men när jag läste vidare steg pulsen. Omsorgsfullt inbäddad bland diverse påståenden fanns det faktiskt en nyhet: »Den observation som i höstas hade den högsta konfidensgraden har omvärderats. Här har det tillkommit ny information som gör att just denna observation har en annan förklaring, och den har därför inte ingått i underlaget för den samlade värderingen.«
Det här var ju dynamit!
För er som inte minns det vilade Försvarsmaktens tidigare slutsats om att Sverige utsatts för en undervattenskränkning på ett enda bärande bevis. Så här uttryckte överbefälhavaren själv saken i fjol: »Den avgörande observationen är gjord av Försvarsmaktens sensorer. Den möjliggjordes av ett kvalificerat operativt uppträdande. Observationen uppfyller kraven för den högsta bedömningsnivån, bekräftad ubåt.«
Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!
Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filterprenumerant.
Har du redan ett konto? Logga in här.
