Ekots garvade politikreportrar bara skakade på huvudet när Ny demokrati kom upp på planeringsmötet. De kände inte ens någon som kände någon som skulle kunna tänka sig att rösta på Bert Karlsson. Det gjorde jag, och eftersom jag sommaren 1991 var nyast och yngst i Ekots inrikesgrupp fick jag uppdraget att hänga med på partiets valturné i Norrbotten.
På flyget upp måndagen den 5 augusti 1991 såg jag till att hamna invid ledarduon Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Ian läste buntar av dokument och pluggade siffror och fakta. Bert hade fickorna fulla med tidningsklipp som han gärna visade mig och bullrigt berättade om. Byråkrater kunde avskaffas, var budskapet. Hur blev inte riktigt klarlagt. Berts tålamod verkade begränsat till artiklarnas rubriker och ingresser.
Torgmötena i Luleå och Piteå handlade om slopade lapplisor, billigare sprit och roligare politik. Ian & Bert bjöd på ett slags politisk ståuppshow inramad av en klämmig kampsång komponerad av Paul Paljett, en av popstjärnorna i Berts stall: »Häng me, häng me, här kommer vi, som hatar allt förmynderi. Vi kämpar och slåss, för vi har drag, inunder vår galosch.« Tusentals kom för att lyssna och skratta.
– De pratar så man förstår, sa en mötesdeltagare till mig. Det gör ju aldrig andra politiker.
- Mer:
- Perspektiv
- Samhälle
Du har väl inte missat?
