Vår bästa ovän

Det börjar bli en tradition. Varje år när temperaturerna stiger, varje gång ett nytt byggprojekt påbörjas – eller när en gammal byggnad rivs – kommer larmen. Rubrikerna skriker: »Råttinvasion!« »Risk för ny råttepidemi!«

Reportrar och fotografer skickas ut för att fånga djurens framfart. Ibland med otillfredsställande resultat: en suddig, gråbrun gnagare som pilar in i något buskage. Ibland med framgång, som när några rabatter häromåret grävdes upp vid Stockholms centralstation och mängder av råttor förvirrat vällde fram ur jordhögarna.

Bilderna kompletteras alltid med alarmerande siffror. Som att antalet råttanmälningar i Göteborg ökat med 390 procent på fem år, att det 2017 fanns »fler råttor än invånare« i Malmö och att beståndet i hela landet mer än fyrdubblats. Likaså att antalet saneringar från skadedjursbekämpningsföretag mer än fördubblats de senaste åren – och fortsätter att öka.

Ska man tro larmrapporterna bekämpar vi alltså råttorna som aldrig förr – samtidigt som de förökar sig mer än någonsin.