Vita lögner

Den svenska mjölkbranschen ger sken av att dess glada kor äter gräs på naturbetesmarker i öppna landskap. I verkligheten jobbar man i motsatt riktning.

Himlen är ljusblå och tom på moln. Svartvita kor vankar upp för en grästäckt kulle som sluttar mot en grön äng. De fortsätter förbi ett staket av ojämna träpinnar som bildar tecknet »#«. Så råmar korna och en text dyker upp: »Hashtag i Bregottfabriken.« En folkmusikliknande slinga spelas upp och reklamfilmen avrundas med en bild på ett paket smör samt orden: »Naturligt gott.«

Avsnitten av »Bregottfabriken«, som Arlas reklamkampanj heter, bär alla namn som anspelar på någonting mänskligt och tidstypiskt: Nätdejting i Bregottfabriken, Roaming i Bregottfabriken och Afterwork i Bregottfabriken. De korta klippen visar små djurbesättningar som betar sommargrönt gräs, och varken gården, bonden eller mjölkroboten syns till. Ängarna är ofta kuperade, steniga och rika på växtlighet – själva urtypen för så kallade naturbetesmarker. På sådana betar djuren på platser som ändå inte lämpar sig för odling, vilket är skonsamt mot jordens resurser och bidrar till den biologiska mångfalden.

I höstas täcktes busskurer runt om i landet av skyltar som slog fast: »Du kan importera mjölk, men inte öppna landskap.« På bilden syntes Arlabonden Kajsa, i stickad polotröja, på en äng tillsammans med fyra kalvar som hon gav mat ur en hink.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto