Förföriska förbrytare

Karl Vesterberg

Den 20 februari 1916 publicerade Karl Vesterberg en kontaktannons i Stockholms-Tidningen där han sökte en god flicka ur »arbetsklassen«. Hans enda övriga krav: »Någon förmögenhet önskvärd.« Annonsen undertecknades »Sol och Vår«.

Hushållerskeeleven Helga Berggren svarade att hon hade 4 000 kronor på fickan och de två förlovade sig inom en vecka under en påkostad middag på Berns Salonger. Karl berättade att han snart skulle få ett välbetalt chefsjobb, men innan dess behövde han låna 2 000 kronor för att köpa en villa i Upplands-Väsby. Ett par dagar senare fick han pengarna – och det var det sista Helga såg av honom.

När han greps några dagar senare hade han 8 kronor och 56 öre på fickan. Resten hade bland annat gått till en guldklocka, en resväska med herrunderkläder och en boa till hans riktiga flickvän. Karl dömdes till att betala tillbaka 1 679 kronor plus förlovningsringen och de inhandlade tingen till Helga, dessutom sex månaders straffarbete. Det avskräckte inte Karl Vesterberg, som fortsatte att dömas för romansbedrägerier – och gav upphov till uttrycket solochvårare.

Du har väl inte missat?

Reportage

Den västafrikanska industrin bakom romansbedragarna

Som stiliga ingenjörer eller yppiga blondiner lurar de svenska nätdejtare på hundratals miljoner om året. Filter gör ett arbetsplatsbesök i den västafrikanska romansbedragarindustrin.

Perspektiv

Den enda rätta

Vad digitala algoritmer kan lära oss om fysisk kärlek.

Reportage

Blåsningen

Det började med ett märkligt kontoutdrag och en försvunnen struntsumma. Två månader senare var tiotusentals svenskar tvungn­a att byta bankkort, miljontals kronor var på vift och en brittisk säkerhetsexpert flögs till Stockholm för att lösa den största kortsvindeln i svensk historia. Här är berättelsen som din bank inte vill att du ska läsa.