Kenyansk zombiesjuka, förgiftade iranskor och nålstick på festivaler

Folk kan bli kränkta om man förklarar deras hälsoproblem med psykologiska gruppmekanismer. Obegripligt, eftersom fenomenet är så vanligt – i hela världen.

De förgiftade iranskorna

Vintern 2022–23 rapporterade nyhetsmedier om en våg av massförgiftningar av iranska skolflickor. Symtomen var de klassiska i sammanhanget: huvudvärk, yrsel, andnöd och svimningsattacker. Samtidigt visade varken blodprov eller andra medicinska undersökningar några som helst spår av skadliga substanser.

Händelserna var som en karbonkopia av världens mest kända storskaliga psykosomatiska sjukdomsutbrott, på Västbanken 1983. Samma sak inträffade i Egypten 1993 och på afghanska skolor 2009–2016. Samtliga dessa fall kunde i efterhand förklaras med rädsla i kombination med falsk ryktesspridning.

I Iran spelade osaklig mediebevakning en central roll för uppkomsten av samma symtom som man sedan rapporterade om. Även detta fenomen är klassiskt: de tidigare »giftattackerna« i Palestina, Afghanistan och Egypten var förstasidesstoff så länge folk insjuknade, medan de vetenskapliga utredningar som visade att det rörde sig om sociogena epidemier avhandlades i notisform – om alls.