Yttre miljösyndrom då och nu

Att tekniksprång leder till rapporter om fysisk och psykisk ohälsa är mer regel än undantag.

Järnvägen

Den så kallade järnvägssjukan ansågs vållas av de skakningar och ryck som det nya färdsättet utsatte resenärerna för. Diverse diffusa symtom tolkades av vissa medicinska experter som följden av mikroskopiska rubbningar i ryggmärgen, och gavs diagnosen järnvägsryggrad. Också den ökade mängden snabba synintryck ansågs skadlig, precis som stressen av att tvingas följa tågens fixerade tidtabeller, avhandlad 1868 i den engelska boken Hurried to Death. Även Sigmund Freud intresserade sig för frågan, delvis utifrån en teori om skakningarnas latent sexuella karaktär, och myntade begreppet »järnvägsångest«.

 

Elektriciteten

När elen infördes kring det förra sekelskiftet var det främst som medel för att få belysning. Bristen på elektriker ledde till elchocker och eldsvådor, men även då sladdarna drogs rätt fruktades det elektriska ljuset i sig. Vissa präster menade att det blåa, kalla skenet härstammade från djävulen, till skillnad från Jesus varma låga, och det ihållande ljuset bedömdes även kunna slita ut ögonen. I tidskriften Science beskrevs 1889 människor som vaknade nattetid av kraftiga gråtattacker, vilket gavs sjukdomsnamnet fotoelektrisk oftalmi. Diagnosen neurasteni, med symtom snarlika dagens utmattningssyndrom, härleddes däremot av den amerikanske neurologen George Miller Beard till modernitet i största allmänhet: »Trådlös telegrafi, forskning, ångkraft, dagstidningar och utbildning för kvinnor.«

 

Bildskärmar

När kontorsmiljöerna datoriserades dröjde det inte länge förrän subjektiva upplevelser som yrsel, trötthet och sömnproblem kopplades till skärmarna. 1980 föddes fyra missbildade barn av kvinnor anställda på den nyligen datoriserade tidningen Toronto Star, och händelsen ansågs förklaras av elektromagnetiska fält. Fler fall uppmärksammades på andra håll, och trots att det sannolikt handlade om statistiska slumpeffekter spreds en fruktan för skärmarnas strålning. Snart ansågs de även kunna vålla eksem och rynkig hy. Det svenska fackförbundet TCO började mäta elektromagnetiska fält och tog fram den globala standarden TCO Certified. I dag är dock TCO-märkningen främst ett mått på huruvida produkterna är energieffektiva, ergonomiska och saknar miljöfarliga ämnen.

 

Vindkraftverk

I takt med att vindkraftsparkerna bredde ut sig efter millennieskiftet inkom spridda rapporter om hälsoproblem som andnöd, balansrubbningar och humörsvängningar. Den tänkta orsaken: infraljud samt existerande men ej förnimbara vibrationer. De sistnämnda hävdas även kunna orsaka missfall och fosterskador. Den australiske folkhälsoprofessorn Simon Chapman fann att så gott som samtliga australiska fall var resultatet av social smitta: först efter »information« om vindkraftverks farlighet uppvisade individer symtom, eller härledde redan befintlig ohälsa dit. I våras publicerades en stor finsk studie om människor som menade sig ha blivit sjuka av vindkraftverk. Över hälften uppvisade symtom när de utsattes för infraljud – trots att forskarna bara lurades och inga infraljud förekom.

Artikeln publicerades Publicerad 21 september 2020. Uppdaterad 6 oktober 2021. och är skriven av .