Foto: Magnus Bergström

Jacob Frössén

Sveriges främsta musikfilmare brukar komma med en dokumentär vart fjärde år. 2019 kommer två: en om rytmmästaren som fick Sverige att börja svänga och en om den »skitjobbige« tysken bakom världens rakaste trumtakt.

Trumtakten motorik är så basal att det är svårbegripligt att någon ens har orkat namnge den.

Du tar den vanligaste grundrytmen, markerade fjärdedelar – ett, två, tre, fyr – och spelar de två första med bastrumman, den tredje även med virveltrumman, och sedan enbart bastrumman igen. Upprepa till ett malande bom-bom-pscht-bom-bom-bom-pscht-bom-bom-bom-pscht-bom-bom-bom-pscht och så vidare. För att få till lite variation: dräm till cymbalen eller dubblera virvelslagen efter några takter. Börja sedan om från början.

Denna trumtakternas svar på köttbullar med makaroner är ett av adelsmärkena för musikstilen krautrock. Den mest arketypiska utövaren, tysken Klaus Dinger, trummade först åt Kraftwerk – under den tid då Ralf och Florian fortfarande var långhåriga och spelade instrument som tvärflöjt och fiol – och startade sedan bandet Neu!

Annons

Dinger var frenetisk, han bara pågick: bom-bom-pscht-bom-bom-bom-pscht-bom-bom-bom-pscht … I evighet. Över detta bankande lade gitarristen Michael Rother atmosfäriska ljudmattor och själva upprepandet gjorde att lyssnaren sögs in i ett slags flummigt gung; om något upprepas tillräckligt slaviskt uppfinner hjärnan egen variation, och den lilla variation som trots allt finns upplevs som enorm. Schamaner och naturfolk har följt samma princip sedan tidernas begynnelse.

När Jacob Frössén träffade Michael Rother berättade denne om en tidig konsert där Dinger harvade på som vanligt bakom trummorna och han själv var försjunken över sin gura. Så tittade Rother upp, och reagerade på att publiken var ovanligt förhäxad och stirrade med öppna munnar på Dinger. Någonting rött skvätte från trummisens ena hand och ut över konsertbesökarna. Dinger hade skurit sig illa på en av cymbalerna, men hamrade vidare som om ingenting hänt.

Motorik. Termen sägs utgöra en kombination av orden »motor«, som i rörelse, och »musik« – samma på tyska som på svenska. Även om krautrocken sedermera influerade otaliga världsartister nådde Neu! ingen vidare kommersiell framgång. Därtill var Klaus Dinger av allt att döma omöjlig att ha att göra med. Bandet splittrades 1975, därefter ägnade tysken sin tid åt den mer lyckosamma gruppen La Düsseldorf. 1983 splittrades även den och Dinger övergick till en solomusicerande och eremitliknande tillvaro i ett hus på landsbygden – emellanåt avbruten av något återföreningsförsök med någon gammal kollega – fram till sin död 2008.

Hursomhelst är Jacob Frössén också trummis, och när han för fyra år sedan hörde av sig till SVT:s K Special för att undersöka om de var intresserade av hans fjärde dokumentär löd projektbeskrivningen: »Jag vill göra en film om en trumtakt.« Närmare bestämt den idiotenkla motorik och dess obskyra portalgestalt Klaus Dinger. SVT nappade direkt.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?