»Jag skriver inte böcker för att någon ska tycka synd om mig. Jag skriver för att jag är skyldig mina rötter det, och det är en skyldighet som är fri från skuld. Det är en skyldighet fylld av kärlek till det som format mig. Jag skriver för att de som har orsakat och orsakar all skada ska ta sitt ansvar. Jag skriver för att de ovetande ska veta.«
Citatet kommer från Ann-Helén Laestadius bidrag till Inifrån Sápmi: Vittnesmål från stulet land, en antologi som samlar flera av de samiska röster som under de senaste åren kommit fram i offentligheten. Både för att frågorna fått liv, men kanske framför allt för att så många skriver så bra. Linnea Axelssons Aednan och Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit har vunnit Augustpriset i skönlitteratur- och fackboksklassen, och Mats Jonssons serieroman När vi var samer har blivit nominerad. Det har rört sig även inom filmen och konsten, där namn som Anders Sunna, Britta Marakatt-Labba och Amanda Kernell har haft framgångar även utanför Sverige.
Drivkraften tycks gemensam: att berätta för att folk inte ska kunna säga att de inget visste. Sverige och världen måste vakna, efter hundra år av missriktad politik och aktiv glömska.
Själv har Ann-Helén Laestadius haft några hektiska år. Den förra romanen, Stöld, har sålts till 22 länder och släpps i Storbritannien, Kanada och USA under våren, ungefär samtidigt som inspelningen av Netflix-filmatiseringen inleds och den nya boken Straff kommer ut i Sverige.
- Mer:
- Porträtt
- Litteratur