Varje undersökning och utgrävning som Maria Nilsson och hennes expedition gör dokumenteras noga. Inspektörer från det mäktiga Antikvitetsministeriet kontrollerar att inget stjäls eller skadas.

När ödet får bestämma

Först upptäckte hon en kvinnlig farao som ­arkeologerna hade missat under 200 år av utgrävningar. Nu är Maria Nilsson på väg att skriva om världens historieböcker igen.

Hon skulle egentligen inte ens ha gått i land just där. Den lilla ­fallukan skulle ha seglat vidare längs Nilen, mot mer berömda sevärdheter. Vem vet vad som då hade hänt?

Istället sade kaptenen: »Ska vi inte stanna till? Vi har någon timme över, och det finns lite att se här också  …« Så hon steg iland och klev ut i den bistra sten- och sandöknen. Platsen de stannade vid, Gebel el Silsila, fungerade under faraonisk tid som ett jättelikt stenbrott där egyptierna hämtade de monumentala stenblock som användes för att uppföra byggnaderna i Aswan, Luxor, Karnak och Konungarnas dal, arkitektoniska mästerverk som världen ännu häpnar inför.

Maria Nilsson såg resterna av ett mindre ­tempel, ruiner av någon annan sorts byggnad och andra spår av de arbetare som en gång för länge sedan levt där. På sina håll reste sig 40 meter höga stenväggar, där jättelika klippstycken en gång brutits loss med hjälp av enkla verktyg. Så rundade hon en klippa, och såg dem för första gången: märkliga symboler, tecken och bilder, ristade i sten­väggen. De liknade hieroglyfer men var enklare och grövre. Hon kände genast på sig att de kunde användas till att skapa kontakt med dåtidens vardagsmänniskor, de som inte behärskade elitens officiella skriftspråk. Om man bara kunde tyda dem skulle man kanske kunna förstå deras drömmar och rädslor …


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto