Zebastian Modins känsla för snö

När Zebastian Modin var sex år gammal blev han blind på sitt vänstra öga. Några år senare förlorade han nästan all syn på sitt högra. Då bestämde han sig för att bli bäst i längdskidåkning.

Den mänskliga hjärnan är förunderlig.

Om du vid en bilolycka skadar det område av hjärnan som hanterar dina inlärda franskakunskaper kan du helt glömma bort hur man talar språket. Men bestämmer du dig för att lära dig franska igen, kan andra delar av hjärnan ta över lagringen av kunskapen.

Detsamma gäller om du förlorar eller skadar något av dina sinnen: blir du döv, blind eller förlorar luktsinnet slutar hjärnan inte att använda de aktuella områdena. Istället omstrukturerar den sig; en människa som föds blind – eller förlorar synen – har inte ett inaktivt syncentrum, utan använder det för att hantera andra intryck, som hörsel eller känsel.

Zebastian Modins minnen av Östersunds skidstadion är många. Han har åkt dess banor så många gånger att han kan alla upp- och nedförsbackar, kurvor och platåer. Precis som vem som helst lär sig vägen till skolan eller jobbet, lagrar Zebastian information om otaliga av världens skidbanor i sin minnesbank: finländska Vuokatti, tyska Oberried och Finsterau, sydkoreanska Pyeongchang. Fråga honom om enkilometersbanan i klassisk sprint från Paralympics 2010 i kanadensiska Whistler och han svarar rabblande:

Fortsätt läsa
– gratis i en månad

Därefter 89:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2018-01-22 Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!