Foto: Jonas Eriksson

Apmannen

Sedan bonoboapan upptäcktes har forskare tävlat om att utforska denna vår närmaste släkting. Men i bonobons djungler i Kongo har tjuvjakten ökat så mycket att den gåtfulla arten snart hotas av utrotning. Svenske Jonas Eriksson bestämde sig för att sätta stopp för slakten, om det så skulle kosta honom livet.

När Jonas Eriksson kände lukten av eld och bränt kött tecknade han med handen åt sina medhjälpare att stanna. På andra sidan av en brun bäck såg de hur rök steg från en läger­eld framför två lövklädda hyddor. Ett moln av flugor cirklade över högar av torkade djurkroppar. Döda apor låg med krampaktigt knutna händer och ansiktsdragen stelnade i förvridna grimaser.

Hukande följde Jonas aktiviteten i tjuvjägarlägret genom det kompakta löv­verket. Det viktigaste var att få ett grepp om hur många jägarna var – och hur många skjutvapen de hade. Han såg tre personer röra sig utanför hyddan. Två av dem bar på varsin blanksliten AK47:a.

Jonas lade ifrån sig sin ryggsäck och såg på Venty, som var hans pålitligaste medhjälpare. Venty kunde bära tyngre än de flesta och hugga sig genom vegetation tät som en vägg med sin machete. Han klagade aldrig och kunde vara riktigt hotfull och elak om han ville – en egenskap som ofta kom väl till pass.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto