Att jaga sin egen svans

Sverige lägger allt större ­resurser på att hindra mårdhundar, tvättbjörnar och ­andra främmande arter från att få fotfäste i vår natur. Så vad är den här jakten ett ­uttryck för – egentligen?

Per-Arne Åhlén svänger in på gårds­planen till en gammal röd gård i utkanten av byn Råneå i Tornedalen och stänger av motorn. Han sätter gubbkepsen på huvudet och kompletterar därmed sin jägarlook i skinnväst och stickad beige tröja. Ur en annan bil stiger hans kollega Anders ­Pettersson – de jobbar båda i mårdhundsprojektet. Per-Arne, som aldrig kallas för något annat än P-A, är initiativ­tagare och projektledare tillsammans med kollegan Fredrik Dahl på Jägareförbundet. Anders Pettersson är en av de sex viltvårdare som är anställda för att rent praktiskt utföra huvudupp­giften: att begränsa populationen till ett minimum och förhindra att den sprider sig vidare.

Anders visar vägen över gårdsplanen och in genom skogen. Eller genom »världens blötäckel­område«, som han beskriver det. Råneälven skymtas mellan träden och det är klafsigt under snön som fortfarande ligger kvar veckan före påsk. Mårdhundar rör sig längs vattendrag, så det här är ett idealiskt ställe för att söka efter djuren. Efter att ha gått ett tiotal meter in i skogen syns tre träd omgärdade av träslanor som bundits ihop till ett staket. På en av stammarna sitter en grå lapp som visar en bild av en kamera och varnar för att besökare kan bli fotograferade. I knähöjd på samma stam sitter en kamouflagemönstrad låda med en antenn fastsurrad.

– Vi måste ha de här banden och varnings­skylten på grund av lagen om allmän kameraövervakning, förklarar P-A. Det är också därför vi har den i knähöjd, för att vi inte ska råka fota någons ansikte, om någon mot förmodan skulle lyckas forcera avspärrningen.

Annons

Kamouflagelådan innehåller en kamera som styrs av en rörelsesensor. Så snart ett djur närmar sig ­knäpper kameran av ett kort och skickar det till de mobil­telefoner som är anslutna. Anders visar hur det kan se ut. På bilden i hans telefon syns temperatur, plats, datum, tid, och en mårdhund vars ögon lyser i blixtljuset. Djuren lockas till just den här platsen tack vare de lockbeten som Anders har placerat ut. Han tar upp en liten medicinliknande flaska med en enkel etikett och skruvar av locket. Det stinker verk­ligen. P-A gapskrattar.

– Det här är alltså fermenterade analkörtlar från amerikansk gråräv.

– Det finns bra och dåliga delar av det här ­jobbet, om man säger så, kommenterar Anders.

Han tar på sig handskar innan han häller en droppe, som ska locka dit mårdhunden i tron att ett annat djur markerat revir, på stammen mitt­emot kameran. P-A plockar upp ytterligare en burk med en gråbrun, stinkande gegga.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Vi låser delar av vårt material för att våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera) ska få valuta för sina pengar. Nu hoppas vi på dig också!

Kom igång med din gratis provperiod!

  • 2 fria månader, sedan 35kr/mån.
  • Ingen bindningstid, enkelt att avsluta.
  • Papperstidning i brevlådan varannan månad.

Dessutom får du tillgång till hela vår webb – med hyllade reportage, personporträtt och granskningar från de senaste tio åren.

Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?