Att jaga sin egen svans

Sverige lägger allt större ­resurser på att hindra mårdhundar, tvättbjörnar och ­andra främmande arter från att få fotfäste i vår natur. Så vad är den här jakten ett ­uttryck för – egentligen?

Per-Arne Åhlén svänger in på gårds­planen till en gammal röd gård i utkanten av byn Råneå i Tornedalen och stänger av motorn. Han sätter gubbkepsen på huvudet och kompletterar därmed sin jägarlook i skinnväst och stickad beige tröja. Ur en annan bil stiger hans kollega Anders ­Pettersson – de jobbar båda i mårdhundsprojektet. Per-Arne, som aldrig kallas för något annat än P-A, är initiativ­tagare och projektledare tillsammans med kollegan Fredrik Dahl på Jägareförbundet. Anders Pettersson är en av de sex viltvårdare som är anställda för att rent praktiskt utföra huvudupp­giften: att begränsa populationen till ett minimum och förhindra att den sprider sig vidare.

Anders visar vägen över gårdsplanen och in genom skogen. Eller genom »världens blötäckel­område«, som han beskriver det. Råneälven skymtas mellan träden och det är klafsigt under snön som fortfarande ligger kvar veckan före påsk. Mårdhundar rör sig längs vattendrag, så det här är ett idealiskt ställe för att söka efter djuren. Efter att ha gått ett tiotal meter in i skogen syns tre träd omgärdade av träslanor som bundits ihop till ett staket. På en av stammarna sitter en grå lapp som visar en bild av en kamera och varnar för att besökare kan bli fotograferade. I knähöjd på samma stam sitter en kamouflagemönstrad låda med en antenn fastsurrad.

– Vi måste ha de här banden och varnings­skylten på grund av lagen om allmän kameraövervakning, förklarar P-A. Det är också därför vi har den i knähöjd, för att vi inte ska råka fota någons ansikte, om någon mot förmodan skulle lyckas forcera avspärrningen.

Kamouflagelådan innehåller en kamera som styrs av en rörelsesensor. Så snart ett djur närmar sig ­knäpper kameran av ett kort och skickar det till de mobil­telefoner som är anslutna. Anders visar hur det kan se ut. På bilden i hans telefon syns temperatur, plats, datum, tid, och en mårdhund vars ögon lyser i blixtljuset. Djuren lockas till just den här platsen tack vare de lockbeten som Anders har placerat ut. Han tar upp en liten medicinliknande flaska med en enkel etikett och skruvar av locket. Det stinker verk­ligen. P-A gapskrattar.


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades i Filter #38 (21 maj 2014) och är skriven av .