Barnen pysslar i huset där de bor, några hundra meter från slottsbyggnaden. Eva-Maria Höver och Rebekka Ullmann ser på från soffan.

Schwedentraum

Världen över protesterar människor mot nedstängningar och hårda restriktioner i coronapandemins kölvatten. Somliga flyr till och med sina hemländer. Utanför Mariestad har ett tyskt antroposofiskt kollektiv tagit ett 1600-talsslott i besittning – och bestämt sig för att stanna till varje pris.

Gårdsplanen framför Börstorp slott täcks av ett tunt lager snö och i ett eldfat vid entrédörren kämpar några vedträn mot den trettongradiga kylan. Stenbyggnadens fasad pryds av meterhöga ankarslut som bildar namnet Conrad Falkenberg, en lämning från adelsmannen som 1646 lät uppföra slottet en dryg mil norr om Mariestad. Efterföljande ägare har burit namn som von Knorring, Lilliehöök, Lehusen och Ribbing – men sedan ett drygt halvår tillbaka bebos Börstorp av 25 personer ur en tysk »multigenerationsgemenskap«.

Den här morgonen i december har de smyckat slottstrappan med julpynt. Temat fortsätter inne i hallen som är full av tomtar, änglar, blomsterdekorationer och en stor julbock av halm. I ett av hörnen tronar en riddarrustning med tillhörande svärd. En skylt på väggen gör reklam för en kommande julmarknad med »traditionella tyska kakor, julklappar för barn, dryck och mat«; en annan informerar om ett stundande julbord. Det bildas rökmoln när jag andas och en termometer visar att innetemperaturen är tre plusgrader. 

Medlemmar ur kollektivet Ichty utanför Börstorp slott.
Det värsta med flytten från Tyskland var enligt Christoph Starnick att kollektivet behövde lämna kvar så många djur och växter. »Även plantorna är våra vänner«, säger han.

Även den pampiga frukostmatsalen är kall och tom, men i köket där bakom brummar en elektrisk värmefläkt. Ett tiotal personer väntar runt ett ovalt bord belamrat med hembakat bröd, smör, ost, kaffe, te och diverse röror. På köksbänken står fat med Stollen, en tysk julkaka med fruktfyllning som ofta täcks av florsocker för att efterlikna det lindade Kristusbarnet. De elva vuxna i hushållet samlas här varje morgon för att äta frukost tillsammans och planera dagens aktiviteter. Rebekka Ullmann vid ena långändan har en stickad halsduk och grundade den ideella föreningen Ichtys 2003. Hon beskriver sig som »antroposof, men med kristna grundvärderingar« och berättar att gruppen lämnade Berlin i mitten av 10-talet efter att ha tröttnat på gentrifieringen. Med hjälp av egna pengar samt lån och donationer köpte de två fastigheter i Mecklenburg i norra Tyskland. En fungerade som gemensam bostad, den andra omvandlade de till en välbesökt kurs- och seminariegård med kaféverksamhet, djurhållning och socialt arbete med ungdomar på glid. 


Prenumerera digitalt för 1 krona första månaden!*

Läsning på sajten och app för e-tidning. Avsluta när du vill.

Prenumerera

Har du redan ett konto? här. Sugen på en pappersprenumeration? Teckna här.

* Därefter 39 kronor per månad. Digitala prenumerationer förnyas automatiskt varje månad (samma dag som beställningsdagen fast nästkommande månad) tills dess att de sägs upp.
Artikeln publicerades i Filter #84 (31 januari 2022) och är skriven av .