När Sture Bergwalls sista resningsansökan var inlämnad formulerade den ansvarige överåklagaren Björn Ericson några slutsatser om vad som hade gått snett. Han skrev bland annat att de »iakttagelser som gjorts under granskningen rör förhållanden långt tillbaka i tiden« och att det var »nödvändigt att försöka sätta på sig den tidens glasögon«. Han fortsatte: »Man måste också sätta sig in i den tidens föreställning angående möjligheten att under olika former av terapi väcka traumatiska minnen till liv. Även om det gjorts gällande att terapin och brottsutredningarna bedrivits var för sig är jag övertygad om att förhållandena dem emellan har stor betydelse för att rätt förstå händelseförloppet.«
Med andra ord må de psykologiska teorierna ha varit hur knasiga som helst – nuförtiden var de trots allt historia. Ericson skrev: »Ärendena i sig är unika och de brister som har kunnat iakttas kan inte betraktas som några systemfel i egentlig mening. I själva verket har jag under mina drygt 30 år som åklagare aldrig stött på något liknande. I dag har jag svårt att föreställa mig att man skulle tillåta att ett mål handlades på det här viset.«
Den tungt vägande auktoriteten Karl-Otto Svärd, medicinalråd på Inspektionen för vård och omsorg, var inne på samma linje i Sveriges Radios Studio Ett: »När det gäller just de här händelserna, alltså den speciella psykoterapin och de extensiva medicindoserna, så är det händelser som ligger 15 år bakåt i tiden. Och det innebär att vi som tillsynsmyndighet inte tittar på de händelserna. För vi är framåtsyftande – vi vill se att det blir rättelse och att den behandling som fortsättningsvis ges är av god kvalitet och bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi har säkerställt, inte bara på rättspsyk, utan på alla rättspsykiatriska avdelningar, att den här typen av behandlingar inte bedrivs i dag.«
Till Svenska Dagbladet uttalade sig även Göran Fransson, överläkare på den så hårt kritiserade rättspsykiatriska kliniken Säter, om den ifrågasatta terapiformen: »Tekniken att ta fram förträngda minnen, jag tror inte ett skvatt på det. Men man drogs ju in i det.«
