En morgon hade någon tejpat upp ett flygblad i min portuppgång. »Socialism eller Barbari« stod det med tjocka svarta bokstäver, följt av en uppmaning att komma till ett möte i bostadsrättsföreningens festlokal. Några veckor senare vajade den röda flaggan med hammaren och skäran utanför lokalen, där ett sjuttiotal personer trängdes. En man ställde sig upp och presenterade sig som »plåtslagare Ulf Nilsson«. Han sade att det finns mer än ett fel i mediebilden av vad som pågår i världen i dag, men att det här och nu fanns möjlighet att höra en sannare version. Med frasen »här kommer Bertil Kilner, en nationalekonom som vet vad han talar om« överlämnade Nilsson ordet till en välklädd man i övre medelåldern.
Kilner inledde med att slå fast att »vi kommunister måste se igenom många lögner… Som lögnen i Grekland. Lögnen om att det grekiska folket varit så lata att man nu måste gå igenom en svältkur. Sådant ska vi alltså tro på, men att det är en global ekonomisk struktur som nu kollapsar inför våra ögon, att girigheten nu äter upp sig själv och all världens folk med det, det talar ingen om. Klockan för kapitalismen är slagen. Vi kommunister måste lägga oss i. Ni ska bli ambassadörer.«
Det var inte Kommunistiska partiets första möte i festlokalen. Tidigare har de ordnat diabildsvisning från Kubaresor, stödmöten för strejkande stålarbetare och politiska trubadurkvällar.
En partimedlem visade mig ett papper där det stod att alla möten var ett led i ett långsiktigt arbete för att bygga en organisation av revolutionärer som inser att kapitalismen står nära sitt sammanbrott.