Den goda viljan

Hur i hela friden kunde Svenska kyrkans största biståndsprojekt, som skulle skänka välstånd och hållbar utveckling åt ett av Afrikas mest utsatta områden, landa i markrofferi, mutor och apartheid?

Den svenska jägmästaren Åsa Tham blickade ut över kullarna från biskop Mark van Koeverings veranda. I fjärran ljöd kvinnornas sång. Doften av köksved svepte in från byarna, alltmedan solen gick ner långt borta i den glittrande Malawisjön. Den amerikanske biskopen skakade på huvudet. Trots att inbördeskriget hade tagit slut för länge sedan var barnadödligheten fortfarande 20 procent och medellivslängden 38 år. Blev det missväxt igen riskerade halva befolkningen att få svälta.

Åsa Tham, som ansvarade för Svenska kyrkans skog i Västmanland och Dalarna, lyssnade. I nästan 20 år hade församlingarna i Västerås stift skänkt pengar till det anglikanska vänskapsstiftet i Moçambique; länge var det startpaketen från syföreningarna i Västerås stift som hjälpte kvinnorna att klä sina nyfödda barn.

Nu var det oktober 2003 och den avlägsna regionen var fortfarande en av de fattigaste i Afrika.


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #25 (12 april 2012) och är skriven av .