Dimman börjar tjockna och temperaturen sjunker allt närmare tio minusgrader. Jag befinner mig tätt intill en snötäckt bergvägg, 1 880 meter över havet. Stundtals är lutningen nästintill lodrätt och under mig gapar över hundra meters fallhöjd. Mina ben skakar, på grund av en kombination av trötthet och rädsla. I Europa finns flera tusen bergstoppar som är högre än Sveriges högsta topp, bara Norge har fler än 150 toppar som slår Kebnekaise, varför jag trodde att färden skulle vara enklare.
Obehaget blir inte mindre av att en medklättrare, som tar sig fram två personer bakom mig i ledet, ropar att han har tappat en isklättringssko. Halva klättringen återstår: 50 meter rakt uppåt innan vi når trygg mark.
– Fortsätt klättra, säger vår fjällguide Viktoria Lundqvist. Jag tar hand om Anders.
Den här artikeln är låst!
För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:
Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.
Har du redan ett konto? Logga in här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto
Snart Framme!
Vi behöver din e-postadress för att hålla reda på ditt swishköp. Fyll i den nedan så skickas du vidare till vår betaltjänst. Därefter kan du läsa direkt.
Artikeln kostar 35 kronor. Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt. I samband med köpet skapas ett konto kopplat till din e-postadress. Detta för att du ska kunna återkomma till läsningen vid ett senare tillfälle eller från en annan enhet.
- Mer:
- Reportage
- Vintersport
