Planeringsmöte. ­Christian Gustafsson, Johan Karlsson och Nicolò Barlera går igenom förbättringar av konstruktionen framför en äldre prototyp av huset. Foto: Magnus Bergström

Drömkåken

En grupp svenska formgivare kom på lösningen som kan förbättra livet för världens 51 miljoner flyktingar. Så varför jagar upprörda människor bort dem med automatgevär?

Gruset knastrar under hjulen när Johan Karlsson svänger in på den smala skogsvägen ett par mil utanför Enköping. I en barnstol i baksätet av den silverfärgade Volvon skumpar dagens lunch, en räksallad från Tempo i Grillby. Han har lämnat sina barn på förskolan den här morgonen, han försöker ta så mycket ansvar för dem som möjligt när han faktiskt är hemma i Sverige. Han befann sig på resande fot under nästan hälften av det gångna året. Och om ett par dagar ska han flyga till Beijing för att vara borta i tio dagar.

Det har varit några intensiva år med hans projekt Refugee Housing Unit. Och allt började egentligen här, mitt i skogen, i en liten by som heter Amnö.

Även för Johan började det i Amnö, hans föräldrahem ligger bara någon kilometer bort. Johan och hans fru Tina köpte gården – tre faluröda hus med utsikt över skog och gula fält – för några år sedan. De bodde till och med på den under sin dotters första levnadsår. Hon hade kolik, så de tyckte det var bättre att vara här än i en lägenhet i stan. De turades om att sova i det mindre huset, där de kunde vila upp sig, och pendlade in till studierna på Konstfack i Stockholm. Det enda som bryter idyllen är tre konstiga hus längst bort i trädgården: två i vit plast och ett täckt med omålade plankor. Johan skrattar när han kliver ur bilen.


Prova Filter i två månader för 19 kronor!

Därefter 39 kronor/månad. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto