En väl förborgad hemlighet

Konspirationsteorier, en narcissistisk personlighet och ett socialt motiv. Läs fortsättningen av »Den osannolika mördaren«.

Mitt eget intresse för Palmemordet väcktes 2006 i samband med en mejlväxling med Leif GW Persson. I sin roman Mellan sommarens längtan och vinterns köld hade kriminologiprofessorn gett huvudpersonen, en lätt maskerad Olof Palme, en bakgrund som engagerad av CIA med kodnamnet Pilgrim under tidigt 1950-tal. Vår kontakt rörde detta förhållande, och det kriminologiprofessorn kunde berätta vände upp och ner på min bild av den förre statsministern.

Kunde det verkligen vara sant, hade Palme jobbat för CIA? GW tänkte hålla tyst om sina källor livet ut, lät han meddela. Ville jag veta något mer om Palmes amerikanska kontakter fick jag leta reda på informationen själv.

Genom lite Finderglück i amerikanska arkiv kom jag så småningom halvvägs: CIA hade verkligen velat värva Olof Palme och Palme hade också lämnat upplysningar om svenska vänsteraktivister till USA:s ambassad i Stockholm. Han hade dessutom verkat på hög nivå i en internationell studentorganisation som varit så infiltrerad av CIA att det verkade sannolikt att han känt till och accepterat sakernas tillstånd. Dessa fynd fördjupade bilden av den unge Olof Palme, och jag författade tillsammans med en DN-medarbetare en lång artikel på temat som tidningen publicerade i januari 2008.

Annons

Den naturliga följdfrågan löd: Hade de här tidiga amerikanska kontakterna något med mordet att göra? Hade Olof Palme först jobbat för amerikanerna, bara för att senare i livet bli misstänkt för att ha bytt sida?

Flera ledande journalister hade varit inne på spår om Palme som misstänkt sovjetisk medlöpare, framför allt Lars Borgnäs och Thomas Bresky. I TV-programmen Striptease respektive Norra magasinet hade de presenterat uppgifter som pekat mot nätverk inom polis och militär där misstron mot Palme övergått i beslutsamhet: han måste bort. Ibland landade reportagen i intervjuer med personer som sade sig ha blivit erbjudna stora summor för att mörda statsministern.

 

Idén om att Olof Palme skulle vara redo att sälja ut Sveriges säkerhet och oberoende hade puttrat under hela 1980-talet. Framför allt rådde en spricka mellan militären och statsledningen gällande de påstådda ubåtskränkningarna. Regeringen Palme ansåg att bevisningen var bristfällig överlag, medan marinen var övertygad om att Sovjetunionen regelbundet genomförde storskaliga undervattensoperationer i den svenska skärgården. Framför allt officerare inom Stockholms kustartilleri spred en konspirationsteori som gick ut på att marinen verkligen lyckats stänga in en sovjetisk farkost vid den uppmärksammade ubåtsjakten i Hårsfjärden. Att den lyckats komma undan tillskrev man regeringen.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?