Ett historiskt huvudbry

Därför tvistar ett FN-organ, två urfolksgrupper, två docenter, tre doktorer, en överintendent, en professor, två museichefer och Sveriges regering om vad som hände på en dansfest för 84 år sedan.

Efter en lång och skumpig bussresa i sällskap med grisar och kalkoner nådde etnografen Gösta Montell staden Tlaxcala i centrala Mexikos inland. Montell, utsänd för att förvärva kulturhistoriskt intressanta föremål åt Etnografiska museet i Stockholm, var på väg till ett regemente med soldater tillhörande yaquifolket.

Till följd av en flera decennier lång frihetskamp var detta ursprungsfolk kuvat av centralmakten och tvångsförflyttat långt från sina hemtrakter, och brukade bemöta främlingar med misstänksamhet. De danska etnograferna Helga Larsen och Bodil Christensen hade dock blivit goda vänner med regementets general, varför kollegan Gösta Montell och hans medhjälpare kunde ströva omkring fritt och både filma och fotografera.

Soldaterna firade pascola, en årlig dansfest, och när Montell nådde deras garnison hade högtiden redan pågått i ett dygn. På en kvadratisk, muromgärdad gårdsplan intill en kyrka härskade en ödesmättad stämning: stora eldar flammade längs en av väggarna, och framför ett altare stod fyra träkors bredvid människor som höll levande ljus. En grupp kvinnor klappade ut cirkelformade tunnbröd av vetedeg; Gösta Montell fick lära sig att de kallades tortillas.

Så började dansen. Först ett skojfriskt och hedniskt nummer fullt av sexuella anspelningar, sedan huvudnumret: la danza del venado, hjortdansen.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 19 december 2017. Artikeln är skriven av .