Fritt villebråd

Svenska tidningar har bäst ­förutsättningar i världen att skriva vad de vill om landets kändisar. Så varför är de inte ännu råare?

Lotta Welinder, 66, var inte redo att sluta arbeta, så när en vän erbjöd henne en tjänst som redigerare på tidningen Se & Hör tackade hon ja. Welinder hade prövat det mesta under sitt yrkesliv som journalist: restaurangkritiker, sportreporter, kulturskribent, utrikeskorrespondent och, fram till pensionen, 21 år som ekonomireporter på Svenska Dagbladet.

– Men skvaller hade jag aldrig jobbat med, säger hon. Som reporter tyckte jag att det var kul att testa. Det var ett vikariat på ett halvår, till att börja med.

Lotta Welinders jobb var att redigera och omarbeta de texter som skulle publiceras i tidningen samt översätta engelska artiklar om spektakulära brott. Att skriva egna texter försökte hon däremot undvika så långt det gick.

– Det fanns vissa kändisar som man var beroende av för olika »Hemma hos«-varianter. Det var ju inte direkt superkändisar, men där var tonen väldigt snäll. Sedan fanns det andra som det ansågs fritt fram att bete sig hur som helst mot. I allmänhet ringde man dem aldrig, för de skulle bara slänga luren i örat på en. Dessutom var det ju dumt att kolla en god story, för då riskerade den att falla.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 16 januari 2019. Artikeln är skriven av .