I början av 90-talet fanns det en ung lettisk man som väldigt gärna ville gå en bankirutbildning i Sverige. Problemet var att han behövde ett rekommendationsbrev från en lettisk bank för att bli antagen, och han var inte anställd vid någon bank. I själva verket var han fysiker. Så han grundade en egen bank – i alla fall på pappret. Den nya »banken« – som varken hade kunder eller anställda – skrev ut ett rekommendationsbrev, och därmed lyckades han ta sig till det paradis vi känner som Stockholm.
På kursen träffade han en annan ung lett, den mycket eleganta blondinen Ingrida Bluma.
– Redan första veckan erbjöd han mig jobb, berättar Bluma för mig i dag på ett kafé i Riga. Men efter tre månader i Sverige förstod jag att han inte alls ägde någon bank.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!