Våren 2018 ställer jag in ett paket filmjölk i kylskåpet. Filen har redan passerat sitt bästföredatum med två dagar men ska stå i kylen i ytterligare sex månader innan jag konsumerar den.
För några år sedan hade den med all säkerhet hamnat i vasken. Även om jag någonstans förstod att filen inte blev dålig klockan 00.00 det datum som stod på förpackningen, var jag livrädd för att bli magsjuk – och då var ett kasserat filpaket här och några ägg där ett helt okej pris att betala för min riskminimering.
I augusti 2013 hände det som vände upp och ner på allt. Jag fick veta att en av mina kompisar dumpstrade, det vill säga hämtade mat i en livsmedelsbutiks soprum istället för att handla i affären. När jag följde med henne chockades jag både av hur mycket mat en enda butik slängde på en dag och av att den kunde vara lika fin som den man handlade inne i butiken. Men det fanns ett problem: trots att fyra femtedelar av färskvarorna var i gott skick låg de blandade med möglig eller rutten mat i stora tunnor. I mejeritunnan hade dessutom flertalet av produkterna passerat eller var på väg att passera sina bästföredatum.
Med så mycket gratismat tillgänglig insåg jag snabbt att det inte fanns någon anledning att betala för vissa varor. Jag bar med mig ett par kassar frukt och grönt; grönsakerna använde jag i soppor och grytor, äpplena skalade jag och åt i bitar. Jag tog också hem plommon och vindruvor, men hur noga jag än tvättade dem så förmådde jag mig inte att stoppa i mig något som varit i kontakt med det ruttna och mögliga.
Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!
Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filterprenumerant.
Har du redan ett konto? Logga in här.