I okända vatten

Den som vill förstå varför geologer och grottutforskare i årtionden dragits till Bjurälvsdalen i nordligaste Jämtland behöver bara studera ett flygfoto. Sedd ovanifrån påminner den grönskande dalen, med en tunn kalkstensstrimma som löper i dess botten, om en schweizerost. Den är fylld av kratrar och håligheter, somliga är bara små vattenfyllda pölar, andra är steniga revor i grönskan. Där finns jordiga och sandiga trattar, som om någon pressat ner jättelika timglas genom berget. I botten av en sådan tratt ligger snö kvar året om eftersom solen aldrig når ända ner.

Alltihop har orsakats av älven som gett dalen dess namn. Bjurälven tar sin början på andra sidan den norska gränsen, slingrar sig mellan fjällen och forsar sedan ner i dalen. Där har den slipat och luckrat upp den kalkrika marken i hundratusentals år.

Älven själv erbjuder också ett mystiskt inslag i landskapsbilden. Den forsar fram tills den abrupt försvinner i ett slukhål i marken. Först efter en och en halv kilometer bubblar älven fram igen.

Därför var det inte så konstigt att Sveriges speleologförbund valde att förlägga sitt veckolånga årsmöte i Bjurälvsdalen 1979. Där finns flera kända grottor, som Svenonius grotta – döpt efter geologen som redan på 1880-talet undersökte området. Andra utrymmen och ingångar i terrängen var alltjämt helt outforskade.