Meteoriten i Enköping: Den stenhårda striden

Lördagen den sjunde november 2020 föll en nio ton tung rymdsten i överljudsfart genom jordens atmosfär. Strax före halv elva på kvällen började luften omkring stenen att glöda och under tre sekunder uppstod ett kraftigt ljus över Upplands böljande jordbrukslandskap. Skenet följdes av ett dån som övergick i ett lågfrekvent brummande när stenen fortplantade chockvågor i de lägre delarna av atmosfären. 

Lokalborna visste inte vad de skulle tro: någon misstänkte att ljusskenet var en kärnvapenexplosion, en annan att smällen kom från ett trasigt avgasrör på grannens epa-traktor. Men ljusfenomenet, en så kallad bolid, fångades även på bild av ett nordiskt kameranätverk som satts upp för att bevaka meteoritnedslag. Analysen visade snart att det här var det starkaste ljussken som observerats under de åtta år som kamerorna funnits. Därmed fanns goda chanser att boliden faktiskt också följts av ett meteoritfall, i så fall det första observerade nedslaget på svensk mark sedan 1950-talet. 

Men molnen över Sverige den lördagskvällen skapade problem och det var med hjälp av nätverkets norska kameror som astronomer till slut kunde uppskatta bolidens färd mot jorden och göra en fallberäkning, en så kallad dark flight analysis. Snart fick de fram en möjlig nedslagsplats – ett fyra kvadratkilometer stort område norr om Enköping. 

Händelsen väckte stort internationellt intresse. De allra flesta rymdstenar är så små att de brinner upp i atmosfären, och av de ungefär två tusen som årligen når jordens yta hamnar många i havet eller ödemarken. Färska meteoriter är sällsynta: i snitt hittas bara fem om året. 94 procent av dessa består av sten. Att hitta en nyfallen järnmeteorit vore exceptionellt. 

Dagarna efter det kraftiga ljusskenet började människor bortom Sveriges gränser att vallfärda till de uppländska skogarna. En del var glada amatörer, andra professionella meteoritletare. En del samlade för sakens skull, andra för att de unika rymdstenarna ska komma forskningen till del. Både privata och statliga aktörer betalar dyrt för rymdstenar, miljontals kronor om det är ett sällsynt fynd. Ett vanligt sätt att maximera vinsten är att skära upp meteoriterna och sälja i mindre delar. Den här gången var det kanske inte ens nödvändigt: eftersom ljusskenet var så kraftigt trodde rymdforskare att så många som fem meteoriter kunde ha slagit ner i Uppland.