När robotmåsarna anfaller

José González besegrar sina demoner.

Joakim Gävert stod ofta och grävde i skivbackarna på Freak Scene på Sankt Eriksgatan i Stockholm. Han hade jobbat på ett underbolag till det enorma Virginimperiet, och bland annat gjort sig känd för att ha upptäckt bandet The Ark. Nu skulle Gävert starta ett eget bolag tillsammans med vännen Magnus Bohman, och det var därför han julen 2001 letade efter nyutkomna singlar att lyssna på. Kanske fanns det någon att lyfta upp till deras bolag?

En av skivorna han plockade upp var en liten sjutums vinylskiva från ett okänt indiebolag ­kallat Kakafoni, som sammantaget gett ut tre skivor. På omslaget fanns ett telefonnummer nedskrivet, och det stod att artisten hette José González. Det var enkla inspelningar, bara sång och gitarr, men Gävert fastnade direkt. Han tyckte att González röst talade till honom, att den »var universell och skar genom allt«. Det fanns en sådan nerv i både sången och gitarrspelet att han tänkte: »Det här borde fler få höra.« Gävert spelade singeln för ­Magnus Bohman så fort han kunde.

– Jag brukar skoja om att det tog några lyssningar för att polletten skulle trilla ner hos honom, men han gillade José jättemycket, säger Joakim Gävert. Vi kände att det var någon vi verkligen måste försöka arbeta med.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Läsning på sajten och tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?