När robotmåsarna anfaller

José González besegrar sina demoner.

Joakim Gävert stod ofta och grävde i skivbackarna på Freak Scene på Sankt Eriksgatan i Stockholm. Han hade jobbat på ett underbolag till det enorma Virginimperiet, och bland annat gjort sig känd för att ha upptäckt bandet The Ark. Nu skulle Gävert starta ett eget bolag tillsammans med vännen Magnus Bohman, och det var därför han julen 2001 letade efter nyutkomna singlar att lyssna på. Kanske fanns det någon att lyfta upp till deras bolag?

En av skivorna han plockade upp var en liten sjutums vinylskiva från ett okänt indiebolag ­kallat Kakafoni, som sammantaget gett ut tre skivor. På omslaget fanns ett telefonnummer nedskrivet, och det stod att artisten hette José González. Det var enkla inspelningar, bara sång och gitarr, men Gävert fastnade direkt. Han tyckte att González röst talade till honom, att den »var universell och skar genom allt«. Det fanns en sådan nerv i både sången och gitarrspelet att han tänkte: »Det här borde fler få höra.« Gävert spelade singeln för ­Magnus Bohman så fort han kunde.

– Jag brukar skoja om att det tog några lyssningar för att polletten skulle trilla ner hos honom, men han gillade José jättemycket, säger Joakim Gävert. Vi kände att det var någon vi verkligen måste försöka arbeta med.

Annons

Gävert och Bohman tog kontakt med bolaget Kakafoni, som gav dem tillåtelse att prata med González. Han var en 23-årig student som läste doktorandutbildningen på Institutionen för biomedicin i Göteborg, där han »studerade herpes­virusets DNA-kopiering«. Gävert och Bohman stämde träff med honom, och mötte en blyg man som blivit väldigt överraskad av att någon hört av sig till honom för hans musik. Det var bara en singel han hade spelat in med en kassett­porta och tryckt upp i 500 exemplar.

– Det märktes att han var tveksam när vi talade med honom första gången, säger Gävert. Han pratade om att han lagt gitarren på hyllan, att det var hans studier som gällde och att singlarna han spelat in stod under sängen. Det var inte något han skulle göra karriär av.

Det tog lång tid att övertyga José González om att skriva på ett kontrakt. Dels oroade José sig för att »sälja sig«, och försökte få koll på procentsatser och klausuler i kontraktet. Dels upplevde Gävert den blyge José som »försiktig«: han ville inte pressas till att göra intervjuer eller spelningar. Men slutligen skrev den 23-årige molekylärbiologen på för det nystartade Imperial Recordings.

– Det låter som en efterhandskonstruktion, säger Joakim Gävert. Men både jag och Magnus tänkte: »Det här kan bli hur stort som helst.« Vi var ju helt nystartade, men hade stora ambitioner. Vi hade en plan att om 20 år skulle José González vara en världsstjärna.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?