Polisens dåliga samvete

En havererad utredning och ett bortsorterat vittne. Läs fortsättningen av »Den osannolika mördaren«.

Det här är del tre i Filters reportage om Skandiamannen och mordet på Olof Palme. För att läsa från början: klicka här.

När Hans Holmér väl avpolletterats som spaningsledare ersattes han av Ulf Karlsson, en administratör som först och främst försökte skapa lite ordning i utredningen. Vid det laget rymde den tiotusentals uppgifter om tusentals personer. Men bara en hade mördat Olof Palme. Eftersom lösningen inte tycktes finnas i det material man redan satt på växte desperationen.

Den 12 november 1987 höjdes belöningen till den som kunde lämna avgörande upplysningar till 50 miljoner kronor. Tipsen vällde in, och polisen fick ytterligare ett stort antal människor att kolla upp och förhöra. Utredningen svällde och svällde. Resultatet uteblev.

Den 5 februari 1988 ersattes Karlsson av den vane mordutredaren Hans Ölvebro. Ölvebro och hans 35 kriminalpoliser hade ingen lätt uppgift framför sig. Å andra sidan kunde de konstatera att förutsättningarna för någon att planera Palmemordet, så som det utförts, hade varit i det närmaste obefintliga.


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades ursprungligen i Filter #62 (23 maj 2018) och är skriven av .