Polisens dåliga samvete

En havererad utredning och ett bortsorterat vittne. Läs fortsättningen av »Den osannolika mördaren«.

När Hans Holmér väl avpolletterats som spaningsledare ersattes han av Ulf Karlsson, en administratör som först och främst försökte skapa lite ordning i utredningen. Vid det laget rymde den tiotusentals uppgifter om tusentals personer. Men bara en hade mördat Olof Palme. Eftersom lösningen inte tycktes finnas i det material man redan satt på växte desperationen.

Den 12 november 1987 höjdes belöningen till den som kunde lämna avgörande upplysningar till 50 miljoner kronor. Tipsen vällde in, och polisen fick ytterligare ett stort antal människor att kolla upp och förhöra. Utredningen svällde och svällde. Resultatet uteblev.

Den 5 februari 1988 ersattes Karlsson av den vane mordutredaren Hans Ölvebro. Ölvebro och hans 35 kriminalpoliser hade ingen lätt uppgift framför sig. Å andra sidan kunde de konstatera att förutsättningarna för någon att planera Palmemordet, så som det utförts, hade varit i det närmaste obefintliga.

Annons

Beslutet att gå på bio hade fattats först under mordkvällen, och både valet av film och biograf hade varit okända för alla utom Mårten och hans flickvän. Inga av de vittnen som därefter mött eller delat färdväg med paret Palme hade noterat något som pekade mot någon sorts övervakning i eller från Gamla stan. Däremot inkom tips om walkie-talkie-män, främst efter att polisen efterfrågat sådana, men utredarna betraktade dem inte som relevanta.

Den eller de som låg bakom mordet hade alltså rimligen upptäckt makarna Palme som tidigast när de anlände till Grand. Därefter hade det funnits ungefär två timmar till att smida planer och skaffa ett vapen.

Samtidigt kunde mördaren inte ens då veta att Olof och Lisbeth skulle välja att promenera hem, istället för att ta en taxi eller återvända med tunnelbanan. Så sent som efter biobesöket hade de dessutom diskuterat möjligheten att avrunda kvällen tillsammans med Mårten och hans flickvän; beslutet att gå hem fattades först utanför ABF-husets bokhandel.

Av den anledningen var den man som Mårten observerat vid skyltfönstret högintressant. Men även om mannen hade hört familjen Palmes diskussioner så kunde han omöjligen veta – eller meddela någon annan – att Lisbeth skulle vilja korsa Sveavägen efter några kvarter. Hela makarna Palmes väg från hemmet i Gamla stan och fram till korsningen Sveavägen/Tunnelgatan präglades helt enkelt av tillfälligheter.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?