För några år sedan jobbade den undersökande journalisten Hannes Råstam med en TV-dokumentär om uppfinnaren Håkan Lans. Fokus låg på hur denne gick vilse i en patentstrid mot starka ekonomiska intressen. Titeln »Den amerikanske advokaten« syftade på den Skandinavienättade Talbot Lindstrom, som agerade rådgivare åt Lans samtidigt som han i hemlighet var knuten till det amerikanska försvarsdepartementet. Lindstrom avböjde alla intervjupropåer, varför Råstam till slut bestämde sig för att försöka nå honom genom hans fru Lois.
Sin vana trogen förberedde sig Hannes Råstam med noggrann research, däribland genom att läsa en bok hon skrivit, Memoirs of a Swedish War Nurse. Lois Lindstrom lät sig inte charmas av Råstams kunskaper, och stickspåret framstod därför som ett till synes gigantiskt slöseri med tid – om det inte hade varit för en liten detalj.
Huvudperson i intervjuboken var Karin Wiking, en sjuksköterska som bland annat berättade hur hon en vårdag 1947 hade promenerat med Axel Munthe genom Gamla stan i Stockholm. Munthe var 90 år gammal, vithårig, rynkig och nästan blind. Sveriges store societetsläkare behöll likväl titeln livmedikus åt Gustav V och bodde i en lägenhet på Kungliga slottet. Klädd i lång cape och mörka solglasögon promenerade han över kullerstensgatorna med en käpp i sin ena hand och andra armen runt den unga Karin Wiking.
Munthe blottade ett smycke på sitt ringfinger: en guldring i form av en orm, med ögon av smaragder. Han berättade för Wiking att han hade varit en av amatörarkeologerna som hjälpt till vid utgrävningen av farao Tutankhamuns grav och att han hade tagit ringen därifrån. Dramatiskt berättade han att alla som äntrat graven hade dött under mystiska omständigheter kort därefter.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
