Sagan om ringen

En av Sveriges mest mytomspunna personer visade upp en guldring i form av en tvehövdad kobra. Han sade att den hade tillhört självaste farao Tutankhamun och att han hade tagit den vid öppnandet av dennes grav. Men var det verkligen sant?

För några år sedan jobbade den undersökande journalisten Hannes Råstam med en TV-dokumentär om uppfinnaren Håkan Lans. Fokus låg på hur denne gick vilse i en patentstrid mot starka ekonomiska intressen. Titeln »Den amerikanske advokaten« syftade på den Skandinavienättade Talbot Lindstrom, som agerade rådgivare åt Lans samtidigt som han i hemlighet var knuten till det amerikanska försvarsdepartementet. Lindstrom avböjde alla intervjupropåer, varför Råstam till slut bestämde sig för att försöka nå honom genom hans fru Lois.

Sin vana trogen förberedde sig Hannes Råstam med noggrann research, däribland genom att läsa en bok hon skrivit, Memoirs of a Swedish War Nurse. Lois Lindstrom lät sig inte charmas av Råstams kunskaper, och stickspåret framstod därför som ett till synes gigantiskt slöseri med tid – om det inte hade varit för en liten detalj.

Huvudperson i intervjuboken var Karin Wiking, en sjuksköterska som bland annat berättade hur hon en vårdag 1947 hade promenerat med Axel Munthe genom Gamla stan i Stockholm. Munthe var 90 år gammal, vithårig, rynkig och nästan blind. Sveriges store societetsläkare behöll likväl titeln livmedikus åt Gustav V och bodde i en lägenhet på Kungliga slottet. Klädd i lång cape och mörka solglasögon promenerade han över kullerstensgatorna med en käpp i sin ena hand och andra armen runt den unga Karin Wiking.

Annons

Munthe blottade ett smycke på sitt ringfinger: en guldring i form av en orm, med ögon av smaragder. Han berättade för Wiking att han hade varit en av amatörarkeologerna som hjälpt till vid utgrävningen av farao Tutankhamuns grav och att han hade tagit ringen därifrån. Dramatiskt berättade han att alla som äntrat graven hade dött under mystiska omständigheter kort därefter.

»Hur kommer det sig att alla dog?« frågade Karin Wiking.

»Det är ett stort mysterium«, viskade Munthe.

Det var »faraons förbannelse«, Tutankhamuns straff för dem som öppnat hans grav. Munthe sade att han var överraskad över att fortfarande vara vid liv, men att faraon straffat honom med att beröva honom hans syn istället. Han visade återigen guldringen på sitt finger:


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?