Sillarna anfaller

Under femton år trodde den svenska marinen och stora delar av landets befolkning att skärgården kryllade av ryska ubåtar. Det främsta och mest talrika beviset för den gäckande undervattensverksamheten var ett ljud som spelats in under vattenytan, det så kallade typljudet. Detta är berättelsen om vad som hände när militärens »experter« till sist tvingades ta hjälp utifrån.

Håkan Westerberg var väldigt sugen på att få höra ljudet. Att det var särpräglat förstod han av det han kunde läsa i tidningarna. Tidningarna, förresten – den saken var eggande i sig. Tänk att undervattensljud, det udda forskningsområde han ägnade sig åt, kunde hamna i rampljuset tack vare ubåtsfrågan.

Han hade fått en och annan kryptisk propå från militären genom åren. Redan på 1980-talet ville Försvarets forskningsanstalt låna referenslitteratur. Ett särskilt intressant verk, en amerikansk sammanställning över olika fiskläten, var från 1950-talet och fanns i biblioteket. Håkan och Fiskeriverket delade med sig. Samtidigt ställde han frågor. Han fick inga svar. Allt var topphemligt.

1992 hörde Marinens ubåtsskyddsanalysgrupp, Musac, av sig. Deras frågor var mer specifika: de ville veta hur svenska fiskarter låter. Även där fanns obskyra böcker och forskningsrapporter att studera och Håkan Westerberg sammanställde all tillgänglig kunskap. Dessutom ombads han att spela in olika marina ljud. Torskar är kända ljudalstrare, till exempel, så dem spelade han in. Och manetstim avger ett slags eko – det undersökte han styrkan hos. Den visade sig dock väldigt svag. Han bandade även sillstim, och fann att de var kusligt tysta även då de enligt ekolodet fanns alldeles under båten.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto