Skånska mord

När ett par rödlistade pilgrimsfalkar bildade familj i Kristianstads vattentorn inleddes en s­olskenshistoria som engagerade hela staden. Men säg den lycka som varar.

I september 2001 landade en ung pilgrimsfalkshona på toppen av Kristianstads vattentorn, en 52 meter hög betongkoloss som sticker upp ur stadens centrum som en mörkgrå svamp. Falken blev snabbt ett hett samtalsämne bland områdets många fågelskådare. När den återkom såväl nästa höst som hösten därpå ordnade en lokal entusiast fram en låda som ursprungligen var tänkt för den nedmonterade Kockumskranen i Malmö.

Lådan – knappt två meter lång och nästan en meter djup – bultades fast på ovansidan av vattentornet. I dess botten lade man ett tunt lager grus, för att simulera fågelns naturliga häckningsmiljö. Om honan någonsin skulle få sällskap av en hanne, resonerade ornitologerna, kunde paret inreda sitt rede i lådan – så som det skett i Boston, Toronto, Manchester och andra storstäder, där pilgrimsfalkar häckat på broar, gasklockor, köpcenter och skyskrapor.

Svenska pilgrimsfalkar var dock av en mer konservativ sort. Inte en enda falkfamilj i modern tid hade lyckats föda levande ungar i direkt anslutning till en stad. De föredrog sin naturliga miljö: branta, svåråtkomliga klippväggar, på tryggt avstånd från civilisationen.

Annons

Honan som slagit sig ner i Kristianstad sneglade knappt åt bolådan. På vintrarna höll hon värmen genom att jaga kajor och duvor, när våren närmade sig försvann hon, sannolikt norrut. När hon vintern 2006 slutligen fick sällskap av en hanne hoppades stadens naturvänner att orten snart skulle kunna skryta med landets första stadshäckande pilgrimsfalkar. Hannen ägnade de kalla månaderna åt att uppvakta honan, men när våren kom lämnade hon tornet utan att ta honom med sig. Samma sak hände nästa år, och året därefter, tills hon slutligen inte kom tillbaka över huvud taget.

Glädjen blev därför stor när en ny hona landade på tornet tidigt år 2010. Fågeln var ringmärkt och hade tagit sig hela vägen från Mecklenburg i norra Tyskland. Ornitologerna blev upphetsade eftersom det var första gången »den svenska stammen hade utbyte med den kontinentala«. Falkhannen var upphetsad eftersom hans uppvaktningsförsök äntligen bar frukt.

En förmiddag i maj ställde sig tre män i hissen mot vattentornets topp: driftschefen Jan Bogdanowicz, naturfotografen Patrik Olofsson och naturvårdssamordnaren Hans Cronert. Den senare arbetade för Länsstyrelsen med Kristianstads Vattenrike; ett 1 000 kvadratkilometer stort område med värdefulla våtmarker, skogar och sandområden. Området sträcker sig längs Helge å, norr om Kristianstad, till mynningen i Hanöbukten ett par mil nedströms.

I mitten av 00-talet godkändes det som ett av världens drygt 500 »biosfärområden« av FN-organet Unesco. Till skillnad från nationalparker, där människan helst ska lämna ett så litet avtryck som möjligt, bygger biosfärområden på samspelet mellan människa och natur. Ekosystemen ska vårdas och bevaras, men platserna ska även vara öppna för näringsliv och hållbar turism. I Kristianstad pågick vid tillfället byggnationen av ett påkostat informationscenter, ritat av White arkitekter, dit man hoppades locka besökare från hela Sverige. En familj urbana pilgrimsfalkar precis i närheten vore en svårslagen jackpot.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?