Till bords med Kafka

Eskil Erlandsson hade onekligen fingret i luften då han den 22 juli 2008 presenterade sin matvision »Sverige – det nya matlandet« i möteslokalen Götaland på Jordbruksverket.

Bokförlagen hamrade fram en kokbok om dagen, TV-rutorna fylldes av kockar och matexperter och de hetaste trenderna var närproducerad och säsongsanpassad mat. Livsmedelskedjorna sålde allt bättre av sina ekologiska matvaror. Dessutom hade turistandet i Sverige slagit rekord de senaste åren. Nu var det dags att ta tillvara en pågående trend.

För det dryga tiotalet journalister som dykt upp förklarade landsbygdsministern sin vision: att Sverige med sitt unika klimat och sina pigga entreprenörer, sin fantastiska natur och sina innovativa kockar snart skulle vara känt som det främsta matlandet i Europa. Visionen presenterades också i en broschyr med lockande bilder på glänsande jordgubbar och kockar som lagade mat med koncentrerade leenden. Centerpartisten Erlandsson beskrev där sitt stora engagemang för att utveckla matkulturen på landsbygden. Här fanns kunskapen om mathantverket. Här fanns köttbönderna, mjölkbönderna och de vajande sädesfälten – själva förutsättningarna för att det skulle kunna serveras god, svensk mat. Genom att förädla råvarorna på plats kunde transporterna minska och gårdsbutiker och lokala restauranger bjuda på unika kultur- och naturmiljöer.

Det var lätt att få bilden att Sverige skulle bli som turistbyråernas Italien, där slingrande vägar tar en från lantgård till lantgård med egenproducerat vin, lokalystad ost och hembakat bröd.