Så rear Sverige ut sin sista koloni.
Marie Persson är trött och tyst medan gubbarna pratar på. De står vid den steniga sjökanten där de leriga skifferhällarna ligger i dagen. Långt där nere glänser vattenspegeln. Drygt 20 meter kan det skilja mellan hög- och lågvatten, mellan ett tömt magasin så här på försommaren och ett fullt framåt hösten.
P.A. From pekar mot det leriga näset på andra sidan.
– Där gick bron över Björkvattsdalen, och en bit bort hade jag potatisland.
Gunnar Sedholm pekar mot en slänt ovanför brofästet och berättar att det låg en butik just där.
Moderniteten var en ångvält. Landet skulle framåt, ekonomi och utveckling hand i hand, industri och sociala framsteg och arbete åt alla. Det gick inte att säga nej, alla mindes ju armodet. Nu skulle allt bli bättre.
Även här, i Björkvattsdalen, skulle man bidra med det man hade till samhällets framsteg och fortbestånd. De boende fick maka på sig eller acceptera den nya situationen. Många fick flytta av ren nödvändighet eftersom deras gårdar hamnade under vattnet. 1962 sprängde man broarna över dalen. Man torrlade, dämde, schaktade, byggde vägar. Folk knöt händerna i fickorna och tog jobb hos kraftbolaget.
– Det var det enda jag kunde göra, då fick jag åtminstone ut någonting av det, säger Gunnar Sedholm. Men det kändes inte bra.
Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.
Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!
Som prenumerant får du:
- Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
- Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
- Fri bindningstid.
Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.
Klart jag ska bli prenumerant!Fakturaprenumerant?
För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.
Logga in med Facebook