Vinbonde i motvind

Följer man väg 6 i sydvästlig riktning från Helsingör i ungefär en kvart, och sedan svänger av söderut på den trånga byvägen Veksebovej, kommer man snart att råka på ett vattentorn som hovrar likt ett grått betong-ufo över de själländska fälten. Vid en första anblick är det svårt att hitta något annat avvikande med platsen, som ser ut att bestå av samma uppodlade åkrar som breder ut sig över resten av ön. Men synar man den lite närmare upptäcker man snart att det nedför den kulle där vattentornet står löper långa, prydliga rader av vajerförsedda stålpelare där tusentals vinrankor klamrar sig fast.

Här har den 38-årige Köpenhamnsbon Daniel Milan försökt odla vin sedan 2007, då han planterade vinstockar på en hektar av sina föräldrars mark. Vinodling i sig är inget ovanligt på dessa breddgrader – det finns massvis med hobbyodlare i såväl Danmark som Skåne, och även ett antal större aktörer. Men Milan försöker inte bara göra vin, han vill göra naturvin. Det vill säga vin som det gjordes före industrialiseringens intåg: utan bekämpningsmedel och gifter, och dessutom utan tillsatser som svavel, socker, industrijäst och olika E-nummer. Detta trots att det, som Milan själv säger, är »två grader för kallt« för att odla vin på ­Själland – han behöver egentligen all hjälp han kan få av olika moderna knep.

När jag besöker hans vinodling den första veckan i mars känns det långt mer än två grader för kallt: det är två plusgrader och himlen ligger som en grå rökridå över fälten. Från skyn faller stora, slaskiga snöflingor som smälter i samma stund som de når marken. Daniel Milan, iklädd ett rustningsliknande regnställ och beväpnad med en sekatör, hälsar muntert och synar flinande min klädsel – mössa, halsduk, jeans och knälång rock – uppifrån och ner.

– Jag har ordnat snö åt dig!