Ålevangeliet inleds med en beskrivning av den europeiska ålens liv och dess metamorfoser. Den föds i Sargassohavet och flyter till Europas kust där den förvandlas till glasål. Där vandrar den uppströms och blir gulål. Efter flera decennier i ensamhet förvandlas den oförklarligt till blankål och återvänder till Sargassohavet för att fortplanta sig och dö.
– Bokens underrubrik är »Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk«, så jag funderade mycket på om den strukturen vore som att avslöja mördaren redan i första kapitlet. Men jag berättar det vi vet om ålen för att sedan kunna fokusera på hur vi vet det. Den vetenskapliga historien är väldigt spännande.
Den börjar, som så ofta annars, med de gamla grekerna.
– Aristoteles lade grunden för den empiriska forskningen där man skaffar kunskap genom observation. Problemet med ålen var att när han skar upp den och letade efter fortplantningsorgan så hittade han inga, eftersom ålen utvecklar sådana först när den genomgår sin sista metamorfos. Aristoteles drog därför slutsatsen att ålen var könlös och inte fortplantade sig, utan uppkom ur dyn i botten av hav och flodbäddar genom så kallad »uralstring«.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
