»Allt var så galet att man flabbade«

När man synar din filmografi verkar du nära en fascination för döda män. Stämmer det?

– Absolut inte. Det har bara blivit så. Jag har också gjort en film om skådespelaren Christina Lindberg och håller på att slutföra en om Madeline Stuart, världens första professionella fotomodell med Downs syndrom. Jag är mycket intresserad av kvinnors öden, men det har tyvärr funnits ett större medialt intresse för döda män än levande kvinnor.

Om man vill göra film om historiska ikoner är risken helt enkelt större att valet faller på …

– En snubbe? Precis. De få stora svenska kvinnor som finns – Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf – har redan porträtterats. Jag är en stor feminist och har själv tänkt att det jag gör på ett sätt rimmar illa med vad jag tycker är rätt och fel. Men jag är främst intresserad av bra historier.