Färsk. Karin Nygårds lärde sig programmera genom en universitetskurs på distans sommaren 2011. »Jag slet jättemycket. Men när jag väl ­fattade tänkte jag: det här måste mina elever veta.«

»Antingen tjafsar vi, eller så gör vi något«

Hur rustar vi bäst svenska skolbarn för framtiden? ­Mellanstadieläraren Karin Nygårds förslag har visat sig vara oväntat provocerande.

Varför tycker du att skolan ska lära barn programmering? 

– I dag lär man barn att allt är uppbyggt av atomer och molekyler. På samma sätt är kod en grundläggande kunskap för att förstå den digitala världen. Eleverna ska inte bara vara konsumenter, utan medvetna konsumenter och kanske till och med producenter. Programmering gör att de förstår att datorer inte är magi, utan att allt bygger på kod som är skapad av människor.

I fjol vävde du till och med in ämnet som en del av din svensk­undervisning för fjärde- och femteklassare.

– Det var bara ett alibi för att få hålla på. Där var jag verkligen ute och svajade. Samtidigt fick exempel­vis grammatikämnet ett helt nytt värde för mig. Skriver man kod får man inte göra fel – ett enda misstag och man möts av »error«. För första gången på 15 år kunde jag på ett logiskt sätt förklara för mina elever varför de ska använda punkt och stor bokstav.


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades i Filter #38 (21 maj 2014) och är skriven av .