Deppigt. »En person i filmen har ­repliken: ›Vad finns det i livet förutom att äta, sova, dö?‹ Man jobbar för att kunna äta gott och, efter att ha ätit så sover man för att kunna gå upp och jobba. Och plockar man bort jobba, som är ens identitet, vad återstår då?«

»Där fick du, din jävel«

Hennes debutfilm togs ut till Venedigfestivalen och har snart biopremiär. Här berättar Gabriela Pichler varför Äta, sova, dö är en hämnd på den svenska medelklassen.

Filmen Äta, sova, dö handlar om en tjej med invandrar­bakgrund som bor på den skånska landsbygden. Det ligger väldigt nära din egen uppväxt.

– Jag är född i Flemingsberg i Huddinge, och sedan flyttade vi ned till Örkelljunga i Skåne när jag var åtta. Flemingsberg var väldigt invandrartätt, och man kände sig som en i mängden. Men i Örkelljunga fanns det knappt några invandrare alls. Min pappa är från Österrike och min mamma kommer från Bosnien, så där blev man helt plötsligt konstig. Då slog jag om, från en dag till en annan bytte jag dialekt, och sedan dess har jag haft någon sorts anpassningsnoja.

Hur menar du?

Annons

– Jag har förkastat mina hemspråk under vissa perioder, försökte rätta mina föräldrar till att vara mer svenska och skämdes när jag tog hem kompisar. När jag började på högskola kände jag mig dum. Jag byter fortfarande dialekt beroende på var jag är. Då kan man antingen tycka synd om sig själv, eller så tänker man: »Jag ska fan visa att jag är minst lika bra.« Det är det som har drivit mig, att jag vill ge igen.

Vad är det du vill ge igen för?

– Min familj har blivit bemött på de mest förnedrande sätt. När jag var yngre och gick till olika läkare med min morsa, som inte kan så bra svenska, pratade de med ett exkluderande språk till mig istället för till henne. Man har sett sina föräldrar i förminskande situationer. Att inte våga ta i hand när man träffar folk. Jag vill ge igen på den fisförnäma och stela svenska medelklassen som fått oss att känna oss utanför och dumma. Jag kan fortfarande bli förbannad när jag tänker på det. Jag vill inte bli sedd ner på, som jag kände att de blev.

Din mamma är en av flera amatör­skådespelare i filmen.

– En eller två personer i filmen har skådespelarbakgrund, men resten har aldrig stått framför en kamera. Vi har letat upp dem på deras jobb och sagt: »Jag håller på med en långfilm, vill du spela brandskyddschefen?« En läkare får spela läkare, och personal­chefen som ska ge det tråkiga beskedet att folk ska varslas har gjort samma sak i verkligheten.

Varför har du valt att göra på det sättet?

– Vad är alternativet? Att en skådespelare går och lär sig begreppen och hur man ska göra för att hantera en brandsläckare? Gud vad jobbigt, det känns jätte­omständligt. Då får jag inte heller den precisa dialekten och den speciella jargongen. Den ska ju också läras in, för många av skåde­spelarna i Sverige har inte erfarenhet av vanligt kneg.

Du gillar inte skådespelares sätt att prata?

– I mycket av den svenska film jag är uppväxt med ska dialogen förklara allt. Fattar man inte i scenen så ska det sägas rakt ut: »Gud, så ledsen jag är på dig.« Så sa man inte i min familj. Min huvud­invändning är att för många regissörer har likartad bakgrund. Sverige ser helt annorlunda ut i dag än vad det gjorde för 15 år sedan. Det måste speglas hos dem som ska berätta om samhället. Jag ser det som att jag har suttit och väntat på min chans, och när jag väl får berätta någonting, då ska jag inte göra en dokumentärfilm om … vatten. Om man har något angeläget på hjärtat måste det ut.

Du verkar ha slutat att anpassa dig nu.

– Jag vill förändra världen, hur präktigt och patetiskt det än låter. Många svenskar har en självbild, en bild av sitt land, att här är det bäst. Det är framför allt därför jag har gjort filmen – för att rasera den svenska självbilden.

På vilket sätt kommer det att innebära en revansch för dig?

– Man vill dela ut sina käft­smällar och knäppa folk på näsan. Men det var nog mest terapeutiskt att bara jobba med filmen. Den här känslan av »yes, där fick du, din jävel«, den kommer aldrig att komma. Men det driver en i vilket fall. Jag har redan tittat ut nästa person jag vill hämnas på.

Annons