»De tror en Karl Marx sitter däruppe och bestämmer«

SVT:s politiska satirprogram Svenska nyheter har kallats allt från »tvångsfinansierad vänsteraktivism« till »regimmedias propaganda«. Komikern Sandra Ilar förklarar varför det är fel.

Att ett satirprogram i public service anklagas för att ha slagsida åt vänster känns inte helt oväntat. Har ni haft den diskussionen i bakhuvudet när ni gjort Svenska nyheter?

– Kanske har vi undermedvetet velat motbevisa att vi är något vänsterprogram. Vi i redaktionen funderade på att göra en kartläggning över hur vi faktiskt skämtade om partierna. Det hände inte, men jag tror absolut att vi har sparkat mest åt vänster. Det är ju de som sitter i regeringen, de som har makten. Vi som gör programmet identifierar oss heller inte som vänstermänniskor.

Ert mest uppmärksammade inslag Skolko – en hemsida där föräldrar kunde ställa sina barn i kö till landets samtliga friskolor – älskades av vänstern, medan högern tyckte att det var en attack mot friskolorna.

Annons

– Tittar man på inslaget lyfter vi ju fram att folk vill ha sina barn i friskolor för att de bara ser fördelar med det. Vi är inte mot friskolor. Däremot ville vi peka på snedvridningen bland eleverna: de som är välinformerade får förtur, och det är oftast de som har högutbildade, svenska föräldrar. Vi ville därför göra det enklare för alla att ställa sig i kö. Kritiken blev mycket större än vi trott, men det gjorde också inslaget mycket mer lyckat.

Har ansvarig utgivare på SVT aldrig lagt sig i vad ni gör?

– Nej, de har faktiskt varit helt underbara. Det talas om att SVT är ett sådant PK-vänstermonster, men efter att ha varit där och jobbat förknippar jag nästan sådana påståenden med foliehatt. Jag blir nästan lite rädd för alla konspirationsteorier, att man verkar tro att det sitter en Karl Marx däruppe och bestämmer. Redan innan första programmet sändes började folk twittra att det var ett PK-program.

Kan man se någon skillnad i hur högern respektive vänstern reagerat på programmet?

– Högern har ofta en grundläggande skepsis mot public service eftersom man inte tror på en statlig modell, så där finns en negativ inställning från grunden. Vänstern blev mest förvånade över att vi sa saker som de inte gillade.

I din podd Smultronstället gjorde du två valkompasser där allianspartierna hamnade högst. Krockar det med att jobba på SVT?

– Jag är ju absolut inte partipolitisk, eller propagerar för något parti. Jag röstar på dem jag tycker är minst sämst. Jag kan vara vänster i vissa frågor och höger i andra. Det finns inga objektiva människor, så då är det bättre att man säger var man står. Men jag har inget engagemang i politik på det sättet.

Just de som kallar SVT för PK-marxister på nätet har i alla fall uttryckt glädje över att en »högerkomiker« är med.

– Folk gör övertolkningar åt båda hållen. Det jag tycker om är att kritisera saker. Man kan så lätt användas som ett slagträ av båda sidor – antingen är man en vänsterfitta eller ett högerspöke. Båda är sådana förenklingar. Mitt fokus är att se igenom bullshit hos alla partier.

Andra säsongen av Svenska nyheter drar igång under valrörelsens slutspurt. Finns det något som kommer att vara givet att skämta om?

– Valkampanjfilmer är ofta svinroliga, för att de är så B. I Socialdemokraternas ser det ut som om de gått tillbaka till skotten i Ådalen typ, med vita arbetare. Man upphöjer arbetaren och kryddar med lite SD på det. Alla de stora partierna är så lika varandra nu, men de försöker låtsas att de inte är det. Det är deras stora utmaning och det är väldigt kul: »Hur ska jag få min motståndare att framstå som dålig när jag tycker exakt samma sak?«

Vilken politiker är enklast att skoja om?

– Jag tror fan det är Gustav Fridolin. Det är något med att han är så gullig och harmlös. Han är den duktiga pojken som är van vid att lyckas, och eftersom det går så dåligt för Miljöpartiet nu blir han obekväm. Dessutom finns det ingen som blir jätteupprörd om man driver med honom.