Du har sagt att dina idéer ofta kommer till dig genom en »förlösande« ingrediens. Hur var det den här gången?
– Det var snarare en kombination av flera saker. Dels har jag alltid tyckt om tankeexperimentet: »Om vi visste precis hur lång tid vi hade kvar att leva, hur skulle det påverka våra livsval?« Dels älskar jag katastroffilmer, trots att de är pajiga och fyllda av sunkiga könsroller. Men där följer man alltid de amerikanska hjältarna som ska rädda världen. Jag saknade det andra perspektivet. Vad händer med de vanliga människorna? När slutar pengar ha betydelse? Vad händer om sex och droger upphör att ha långtgående konsekvenser? Vad händer om ens första kärlek också blir ens sista? Det började egentligen med den premissen, och sedan växte det.
Hur vet du att en idé är bra?
– Inte mer än att jag kommer på en idé som jag går igång på. Jag gillar enkla idéer som man kan fylla med så mycket som möjligt: vampyrer på en Finlandsfärja, demonisk besatthet på ett äldreboende eller en kärlekshistoria med jordens undergång som fond. Historier som innebär en fantastisk arena men samtidigt är så tydliga att de begränsar mig.
- Mer:
- Samtal
- Litteratur
