»Det känns nästan cyniskt«

Avalon-regissörens nya film utspelar sig bakom kulisserna i konstvärlden och har tagit fyra år att färdigställa. Ett av skälen: revolutionen i Egypten.

Under the Pyramid utspelar sig bland annat i Egypten och var den första utländska filmen som spelades in där efter den arabiska våren.

– Egyptisk press gjorde en grej av det, kanske tyckte turistmyndigheten att det var en bra story att plocka upp i marknadsföringssyfte: »Kolla, ni kan också komma hit och spela in.« Men det var inte helt enkelt.

På vilket sätt då?

Annons

– Bilden av Egypten är helig, så först var vi tvungna att få manuset godkänt av censurmyndigheten. En person där­ifrån var med under hela inspelningen. Tanken var att han skulle ha uppsikt över monitorn och dra i handbromsen om det dök upp någonting som inte fanns med i manus – ett par bröst eller så. Men han var inte jätteengagerad, han var en mysfarbror som såg ut som Helge Skoog och mest satt och rökte cigg och käkade kakor. Däremot var det en del andra märkliga typer som gled runt i kulisserna. Bland annat en man i glansig kostym och solbrillor. Han var jävligt hemlig, och vid ett tillfälle såg jag att han var beväpnad. Jag förstod aldrig hans funktion, men i efterhand fick jag veta att han var någon form av turistpolis, som var där för att skydda oss.

Du har beskrivit Under the Pyramid som en »äventyrsfilm för vuxna«. Vad innebär det? 

– Den genren riktar sig främst till barn, och jag tyckte att det fanns en utmaning där: kan man göra en äventyrsfilm med ett lika enkelt upplägg som Tintin men som riktar sig till vuxna? Det finns mycket äventyrsingredienser i filmen – ökenromantik, mystiska män, en försvunnen skatt – men i slutändan blev det nog faktiskt en coming of age-historia och ett slags familjedrama.

När du skrev manuset 2012 hade revolutionen redan börjat. Påverkade det ditt beslut att spela in filmen i Egypten?

– Min familj bodde i Egypten för två generationer sedan och jag har alltid varit nyfiken på landet. Jag åkte dit för första gången 2004 och sedan dess har jag återvänt nästan varje år,  skaffat vänner och gjort filmer i mindre skala. Att Under the Pyramid skulle utspela sig i Egypten var klart redan före revolu­tionen. Många av dem som vi jobbade med under inspelningen befann sig längst fram i demokratirörelsen. Det var väldigt inspirerande.

Märks något av revolutionen i filmen?

– På ett ursprungligt ­stadium fanns kopplingar till den arabiska våren. Filmen handlar delvis om att göra uppror mot en patriark – ett större uppror omvandlat till ett mindre, personligt uppror. Men innan filmen var klar vändes hela Egyptens situation upp och ner och nu är de tillbaka på ruta ett igen. Så det tematiska spåret är tyvärr inte särskilt relevant längre. Det känns snarare nästan cyniskt att göra den jämförelsen. Christopher Friman