»Det var det största som hänt mig«

Catarina Krång driver ett konvalescenthem på sin tomt. För fladdermöss.

Hur började det?

– När jag arbetade i Katrineholm som viltrehabiliterare för fåglar och däggdjur kunde jag ibland råka på skadade fladdermöss, men mitt riktiga genombrott kom 2000 när en familj hade hittat en fladdermusvalp i vardagsrummet. Troligen hade den blivit förskjuten av sin mamma och var på jakt efter mat. Fladdermusen gnydde av hunger och var uttorkad. Den vägde inte ens ett gram och gav inget utslag på vågen, så liten och sårbar var den. Jag lade den i en kuvös och matade den med mjölk­ersättning. Efter ett par dagar började den må bättre, och jag lyckades rädda livet på Mimmi, som jag döpte henne till. Ungefär tio månader senare släppte jag ut henne i det fria och då hade hon vuxit till en robust fladder­musflicka. Min upplevelse med Mimmi är nog det största som har hänt mig. Vi utvecklade starka band. En fladdermusvalp sitter vanligtvis som klistrad på mamman den första tiden. För att ge Mimmi samma närhet och värme blev jag tvungen att improvisera och bar henne ibland i min bh. Jag lärde mig oerhört mycket om fladdermöss av Mimmi och insåg också att jag förstår dem och funkar med dem. Hon inspirerade mig att ta det här vidare.

Hur då?


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #37 (19 mars 2014) och är skriven av .