»Det vore en tuff smäll«

Kiruna flyttas tre kilometer på grund av gruvan i Kiirunavaara. Kommunstrategen Ann-Christin Samuelsson förklarar hur den nya staden ska bli mindre beroende av malmen.

Varför behöver Kiruna flytta?

– Gruvbrytningen orsakar deformationer i marken, som påverkar ledningar och vägar. Vi kan se effekterna av brytningen ganska tydligt eftersom den bildar vågmönster på marken. Just nu är man nere och utvinner på 1 365 meters djup och det påverkar oss redan i dag. Därför flyttas centrum och områdena närmast gruvan.

Hur stor del av Kirunas identitet är gruvan?

Annons

– Gruvan är ju anledningen till stadens tillkomst. Sedan är den cyklisk i och med att priser och efterfrågan varierar, och malmen kommer att ta slut en dag. Vår gruva är unik i och med att den har använts i 120 år, men vi är ändå sårbara. Det vore en otroligt tuff smäll för Kiruna om gruvan stängdes eftersom den i dag står för mer än hälften av våra arbetstillfällen. Därför önskar vi från kommunens sida att beroendet minskar.

Hur då?

– Vi har pekat ut rymden och turismen som områden med stor potential. Vi har Sveriges enda rymdraketbas, Esrange, en rymdingenjörsutbildning och Institutet för rymdfysik. Turismen har gått upp väldigt mycket det senaste decenniet och i dagsläget har vi brist på sovplatser under högsäsongen. Det gäller inte bara Kiruna stad utan även Abisko.

Vad betyder turismen för Kiruna?

– Mycket. För ett tag sedan började man till exempel diskutera norrskensturismen som ju är väldigt stor här. Ett förslag dök upp om att göra staden fri från så kallad »light pollution«, vilket innebär att man håller staden släckt. Samtidigt ska Kiruna vara tillgängligt för alla och det är ju inte särskilt tryggt med en nedsläckt stad. Det är en utmaning att göra något unikt och samtidigt tillgodose allas behov.

Att staden ska vara tillgänglig för alla är något som återkommer i beskrivningarna av Nya Kiruna. Syftar det på bilden av nuvarande Kiruna som en »machostad«?

– För Norrbotten överlag finns det en uppfattning om mans- och industridominans. Egentligen har vi inte en så dålig könsfördelning som folk tror, och den har blivit bättre under de senaste åren – delvis på grund av immigration men också tack vare en ökning av tjänstesektorn. Vi ligger över rikssnittet när det gäller kvinnor i ledande positioner men har problem med fördelningen i och med att kvinnor främst jobbar inom turism och offentlig sektor, medan män jobbar privat. Kiruna har högst medelinkomst utanför Stockholm, Göteborg och Malmö, men det skiljer 100 000 kronor i årsinkomst mellan män och kvinnor.

Hur ska ni förändra det i Nya Kiruna?

– LKAB har jobbat mycket med att plocka in kvinnor i företaget, men det finns en hel del kvar att göra. Kvinnor är oftare akademiskt utbildade och vi ser att vi inte kan erbjuda bredare karriärmöjligheter för dem i dag. Tillsammans med bland annat Vinnova och Luleå tekniska universitet har vi tagit fram projekt som tittar på just arbetstillfällen, social hållbarhet och tillgänglighet i den nya staden. Det hoppas vi kan leda till en förändring. Det viktiga är att få en balans mellan kvinnor och män – det ger ett bättre socialt och innovativt klimat.

Flytten av Kiruna har uppmärksammats i stora internationella medier som New York Times, La Croix och BBC. Känns Kiruna som ett världsintresse?

– Vi har faktiskt redan en väldigt internationell prägel, som vi hoppas kommer att stärkas i och med flytten. Rymdforskningen lockar specialister från hela världen, och även personal inom turism rekryteras från hela världen eftersom våra lokala ungdomar inte är så intresserade av att jobba inom området. Sedan får vi många besök från internationella medier som tycker att stadsomvandlingen och staden är fascinerande. Vi upplever att man intresserar sig mer för Kiruna utomlands än här i Sverige.