Emma Åhlén om att skörda myggor

Du har en egen myggodling på gården. Varför?

– För ungefär tio år sedan frågade en bekant som gjorde pollenanalyser till läkemedelsindustrin om jag eller min man kände till någon som kunde tänka sig att odla myggor för att sälja. Vi hade precis flyttat ut på landet och hade gott om plats, så jag tänkte att jag kunde ge det ett försök. Jag är fascinerad av myggor och tyckte det kändes som en kul utmaning att tjäna pengar på något som andra tycker är en pest.

Hur fungerar det?

– På våren anställer jag en person under en månad, och tillsammans är vi ute i dikena med håvar och samlar in larver. Jag tar ett stickprov i varje hink för att artbestämma dem, det finns drygt 40 olika arter av stickmyggor i Sverige så det gäller att det är det släkte företaget efterfrågar. Larverna tar jag, tillsammans med dikesvatten, hem till odlingen. Först hade jag den i en gäststuga, men det var svårt att täta den ordentligt, så vi fick otroligt mycket mygg på gården. Dessutom ville vi gärna ha den som just gäststuga, så jag köpte en byggbarack som vi våtrumsisolerade, tätade ventilerna på och byggde en sluss till – så att myggorna inte kunde komma ut. Numera har vi ytterligare en barack. Där inne kläcks larverna i baljor med vatten och sedan sätter sig myggorna på väggarna. Då går jag in med en handdammsugare, en sådan man suger upp smulor med, och skördar dem. Uppsamlingsbehållaren lägger jag i frysen så att myggorna dör och sedan lufttorkar jag dem. Varje säsong skickar jag ett paket med ungefär ett kilo torkade myggor. Jag tänker varje år att jag ska ta reda på hur många mygg det är, men jag har ingen aning. Det är i alla fall flera miljoner.