När stötte du själv på den konspirationsteorin för första gången?
– För fyra år sedan fick jag på en fest höra att en bekant hade fastnat för idén att världen styrs av rymdödlor. Jag hade blivit nog så överraskad när kompisar berättat att de funnit Jesus. Så det här var … något helt nytt. När jag började undersöka saken fann jag att britten David Icke sedan 1990-talet hävdat att världen i hemlighet styrs av utomjordiska reptiler från fjärde dimensionen.
I din bok besöker du ett av Ickes »väckelsemöten« i London.
– Det är det märkligaste jag upplevt under hela mitt liv. Icke talade inför 2 000 upphetsade människor i tolv timmar och visade över 2 000 powerpointbilder. Kontentan var att universum är en datorsimulering och att vi alla är en del av »matrix«. Den applåderande publiken bestod av vanliga människor – lärare, hemmafruar, kassörskor – som alla verkligen verkade tro på det här. Det var som att falla genom ett kaninhål och komma till en alternativ verklighet. Jag fick en enorm huvudvärk – det blev »syntax error« i hjärnan.
Varför skriva en bok om sådan galenskap?
– När jag skrev reportageboken Amerikansk höst insåg jag att konspirationsteorier inte var något marginalfenomen, utan var på väg att explodera på bred front. Vilket det gjorde i och med Trumps presidentkampanj. I USA tror mer än 30 procent av befolkningen på en så kallad ›ny världsordning‹ – att en hemlig elit skapar en världsregering för att förslava mänskligheten. Även i Sverige blir fenomenet större. Så min ambition blev att förstå varför konspirationstänkandet breder ut sig runt om i världen i dag.
Samtidigt utspelar sig mycket av boken långt tillbaka i tiden.
– Jag upptäckte en gemensam nämnare. Oavsett utgångspunkt – om man så trodde på rymdödlor, att JFK-mordet var en konspiration eller att muslimska invandrare skeppats in för att underminera den ariska rasen – så kokade allt ner till samma föreställningsvärld: vi är på väg mot en tyrannisk världsordning styrd av en hemlig grupp. När jag frågade vilka den hemliga gruppen var återkom några ord som mantran: Illuminati, frimurarna och den »judiska världskonspirationen«. Jag förstod att ingen av teorierna egentligen var ny, och att vi egentligen inte lever i någon exceptionell tid vad gäller konspirationsteorier. Jag grävde mig bakåt i historien och hittade fröerna till idéerna, som såddes för flera hundra år sedan.
Varför tror människor på konspirationsteorier?
– Psykologiskt har vi alla den förmågan. Vi ser mönster som inte finns, ser intentioner där genomtänkta planer saknas, har svårt att acceptera att stora händelser har enkla förklaringar. Sociologiskt föds teorierna ur krissituationer: krig, revolutioner, finanskriser. Men också ur ojämlikhet: de göds av maktlöshet, av känslan av att man är marginaliserad och att någon annan styr. Likaså ur rädslan som kommer med ojämlikhet: när tillbakatryckta samhällsgrupper rör sig framåt, odlar de som sitter på maktpositionerna konspirationsteorier för att förklara varför deras värld är i gungning.
I din bok träffar du människor som är svåra att ta på allvar: de som tror på rymdödlor, på märkliga sifferserier, att de är styrda av mikrovågor eller av CIA.
– Jag skrattade ofta under arbetet. Men genom historien har konspirationsteorier som pekat ut olika grupper som »nationens fiende« inspirerat till mord, terrorattentat och förföljelse av folkgrupper. Det främsta exemplet är förstås Förintelsen. Den går inte att förstå utan att se konspirationsteorin som motiverade nazisterna. Även Anders Behring Breivik och Peter Mangs drevs av liknande idéer: att en politisk elit medvetet öppnat dörren för horder av invandrare som ockuperat länder. De går även igen i Sverigedemokraternas föreställningsvärld. Vad blir konsekvensen av det till slut?