Ingen svensk långfilm sedan Fanny och Alexander har fått lika bra recensioner i USA som din dokumentär om jazzmusikern Lee Morgan. När insåg du berättelsens potential?
– För åtta år sedan såg jag ett Youtube-klipp från 1961 där Lee spelade med Art Blakey and The Jazz Messengers i Japan. Jag hade aldrig hört någon spela trumpet så förut. I en tidig researchfas märkte jag att nästan alla som stått nära Lee pratade om en kvinna som hette Helen, som han tillbringade sina sista år med. Hon omnämndes kärleksfullt som den som räddat honom från heroinet. Jag insåg att det var samma kvinna som sköt ihjäl honom, och att jag befann mig i lämningarna av en grekisk tragedi.
I Called Him Morgan tippas nu bli Oscarsnominerad. Arbetet inför det tycks ha liknat en presidentvalskampanj.
– Det är en träffande liknelse. 277 personer är invalda i Oscarsakademins dokumentäravdelning, som väljer ut fem nomineringar från årets 170 anmälda filmer. Så det stora arbetet handlar om att träffa dessa personer och få upp deras ögon för filmen, bland annat på stora dokumentärevent i New York och LA. Men filmen måste också få största möjliga buzz i medierna – ingen kommer ju att se 170 filmer.
- Mer:
- Samtal
