Hur gick det till egentligen?
– Jag läste Jonas Gardells manus och fick direkt en massa idéer som jag presenterade för producenten. När jag träffade Jonas skulle vi egentligen bara känna på varandra, men jag hade redan börjat göra en massa anteckningar. Jag sa: »De här delarna har jag problem med«, och han sa direkt: »Okej, då stryker vi dem.« Vi klickade både kreativt och som personer.
De måste ändå ha sett dig som en riskabel satsning?
– Det gjorde de nog. Men de tyckte samtidigt att jag hade en tillräckligt intressant blick. En komikers uppväxt har gjorts tidigare som TV-serie. Om man ska göra om berättelsen krävs vissa parametrar för att göra det intressant. På det sättet är det till exempel en fördel att jag tillhör en annan generation. Jonas Gardell har fungerat som ett bollplank och jag har upplevt det som en lyx att kunna ringa honom under inspelningen för att diskutera manus. Filmen utspelar sig ju på 70-talet och då var jag inte ens född. Förutom inspelningsledaren från min debutfilm Dröm vidare valde jag att jobba med helt nya människor. Det var medvetet, för jag ville ha folk som har mer erfarenhet än jag.
- Mer:
- Samtal
