När vi pratade i telefon inför den här intervjun kallade du skådespelaryrket »ovärdigt«. Vad menade du?
– Yrkesutövningen i sig är inte ovärdig, även om den i och för sig kan vara det. Det jag menade är att man som skådespelare står med mössan i hand och väntar på att bli uppbjuden. Man har inte makt över sin egen arbetssituation.
När insåg du att du ville regissera?
– Det var för tre–fyra år sedan, precis innan jag gjorde Innan vi dör. Då började jag studera regissörerna aktivt. Jag tänkte att om jag ska stå på den sidan av kameran så måste jag lära mig jobbet. När jag jobbade med Kristian Petri sa han till mig: »Du är ju regissör, Adam.« Jag blev väldigt glad när någon bekräftade mina hemliga önskningar; när han formulerade det vågade jag formulera det själv. Och när vi spelade in Ted sa [producenten] Lena Rehnberg: »Nästa gång jag producerar kanske du regisserar.« Jag hade inte sagt något till henne heller. Men hon upptäckte det.
