Hårresande. Promoe har inte klippt sina omtalade dread­locks på tolv år.

»Hiphopen kan ta hand om sig själv nu«

Som medlem i Looptroop och Sedlighetsroteln rappade han om att skjuta Olof Palme och blev anmäld till Radionämnden. När Promoe släpper sin fjärde soloskiva har han tagit upp löpning och lagt »macho­puberteten« bakom sig.

Jag har hört att du motionerar mycket. Krävs det att man är i form som hihop-artist?

– Att rappa handlar främst om teknik, åtminstone till en viss gräns. En polare till mig var på en livespelning med (den 300 kilo tunga, Filters anm.) Big Punisher, och han orkade tydligen bara lägga några rader här och där. Mest satt han ner på en stol och lät en kör fylla i. Bra kondition skadar inte om man vill hålla ett högt tempo på scen. För ett tag sedan fick jag för mig att ställa upp i Lidingöloppet. Jag skapade en profil på en löpningshemsida, skrev dagbok och förde statistik över mina rundor. Simma hade jag gärna gjort oftare, men under vinterhalvåret går inte det. Det tar över en vecka för mitt hår att torka ordentligt. Sen hjälper det väl att jag inte dricker sprit, eftersom alkohol torkar ut stämbanden.

Trots det brukar du klaga på att du är hes. Vad gör du åt det?

Annons

– Innan varje spelning gör jag en citron- och ingefäradrink för att mjuka upp rösten. Tyvärr tar det så sjukt lång tid – allt det nyttiga sitter under ingefärans skal, så skivorna måste skäras riktigt tunt. Sedan ska de ligga och dra i citronsaften i ungefär 45 minuter. Jag har en sådan personlighet att jag lätt blir besatt av saker, och det här har blivit något av en ritual. Under Way out west-festivalen råkade Timbuktu sparka ut min drink när vi körde en gruppkram inför vår spelning. Alla mina förberedelser åt helvete! Han fick sätta sig backstage och göra en ny medan vi andra gick upp på scenen. Vanligtvis är jag lite kinkig med att låta någon tillreda drinken åt mig – det är inte många som kan göra det rätt. Men hans blev helt okej.

Händer det att folk tycker att du är lite … jobbig?

– Jag betraktas nog som ganska omständlig. Jag måste först göra klart det jag håller på med innan jag kan gå vidare, även om det bara handlar om en sådan sak som att diska. Jag kommer konstant försent. Jag kan inte anpassa mig till samhällets tempo – jag kan inte ens anpassa mig till min omgivnings tempo. Men vissa saker är meditativa för mig. Om man lever ett intensivt liv är det bra att ha en stund då man bara sitter och karvar i en bit ingefära.

Tidigare ställde du inte upp på intervjuer med borgerliga tidningar eller med journalister som inte redan hade intervjuat andra hiphopartister.

– Det vi hade förr var så bräckligt. Hiphop var nästan som en liten bebis. Den behövde ständig omvårdnad och vi ville inte låta någon annan komma dit och kladda. Då var kompromisslöshet nödvändigt. I dag kan jag ge vilka intervjuer som helst och det spelar ingen roll om den jag pratar med förstår vad jag vill ha sagt. Vi har erövrat vår musik och vårt uttryck. Hiphopen har växt till sig och blivit en mogen människa. Den kan ta hand om sig själv.

Hade du kunnat göra en låt som Jag sköt Palme i dag?

– Jag hade inte skrivit den på samma sätt. Palmemordet är ett nationellt trauma och vi behandlade det genom att skratta och skrika. Det var ganska ogenomtänkt, men jag menar inte det på ett negativt sätt. Jag har inte fler lösningar i dag, även om jag kanske försöker att problematisera mer i mina texter. Men nu, när jag skriver om tunga ämnen som kärlek, politik eller läget i världen, då tror jag att många ser mig som en plakatviftare, någon som sitter inne med alla svaren. Den bilden känner jag inte alls igen mig i. Jag är en väldigt grubblande människa.